Vinnaren kan maila till den här adressen mariana-009@hotmail.com
Stort grattis=D
lördag 26 februari 2011
Det blir
Nog tidigare lottdragning. Ni är hittills 6 st som visat intresse=D Till min stora förvåning=D Vad roloigt!!!
torsdag 24 februari 2011
Vill du ha baby kläder???
Storlekarna 50-56=D
Paket utan adress går ju inte. Ska din adress stå på paketet?
Jag vill göra någon glad=D Nu har jag gjort ett paket med baby kläder, kläderna är som nya. Är du intresserad i så fall kan du hojta till=P Blir ni fler så drar jag lott=) För att delta så lämna din kommentar & skriv ordet "barnkläder".
Lämna din kommentar senast 2dra Mars=D
onsdag 23 februari 2011
paket & present
Här sitter Lucas på sin nya Bumbo=) med sin nya nalle Evert=P
Spännande nu ser man allt från en annan vinkel. Babysittern var inte tillräckligt upprätt. Den här Bumbostolen kommer att bli riktigt poppis=D
.............................................
Jag känner mig lite bortskämd. Strax efter jul fick jag biobiljetter som jag vann inne hos Luiza =D
& nu ett paket från Jessa.
Jag vill också göra någon glad=D Jag har tänkt göra ett paket med baby kläder, lite utav det som Lucas har haft, fast det är som nytt. Jag måste ta bilder på kläderna. Vet inte ifall någon är intresserad, i så fall kan ni hojta till=P Blir ni fler så drar jag lott=) För att delta så lämna din kommentar & skriv ordet "barnkläder".
Lämna din kommentar senast 2ra Mars=D
Evert kom på posten=D=D
Oj vad glad jag är!!!
På posten kom ett brev & där i låg Evert & ett jätte gulligt brev från Oskar=D Det lyder:
Hej Lucas! Mamma berättade för mig att du varit sjuk. Jag hoppas du mår bättre! Jag skickar en liten "krya på dig" present. Jag har en likaden nalle, som vi kallar Evert. När jag är ledsen eller trött tycker jag om att gosa med den.
Hoppas du tycker om den.
Kram Oskar
Om en stund (när Lucas vaknar) ska vi bege oss till affären & hämta ut ett paket som kommer med en Bumbostol=D=D Det var Oskars gamla stol & nu har Lucas fått den=D
Tusen tack Oskar & mamma Jessica
måndag 21 februari 2011
Vintern är bläää
Funderar på vad dagen kan bjuda på. När jag tittar ut ser det inte lockande ut. Solen skiner inte. Undrar ifall det är svinkallt som de senaste dagarna har varit. Nu är jag trött på vintern & kylan jag vill ha vår & sommar!!
Maken åker snart till jobbet så kvar blir Lucas & jag ända till klockan 23.
Antingen blir det något gjort eller så blir det mys hela dagen=P Det visar sig.
Maken åker snart till jobbet så kvar blir Lucas & jag ända till klockan 23.
Antingen blir det något gjort eller så blir det mys hela dagen=P Det visar sig.
söndag 20 februari 2011
IVF & frågor
Det här inlägget fick mig att fundera. Hur är det egentligen? Jo det är olika för alla.
Efter jag läst inlägget började jag fundera, mitt huvud började bläddra upp en rad massa scener ur mitt liv som ofrivilligt barnlös & tiden efter vi fick reda på att det var jag som var "problemet" till att vi inte kunde få barn. Jo då kände jag mig som ett problem. Jag ville att maken skulle gå vidare & söka lyckan med någon annan. Det kändes som att jag inte skulle klara av att leva utan barn, tanken att jag inte skulle kunna ge min man ett barn blev för mycket helt enkelt. Jag kanske låter väldigt dramatisk men ärligt talat så skämdes jag också. Helt fel, jag vet.
Vad ska man göra när hela ens värld rasar samman, för det var precis det den gjorde för mig.
Iallafall så kom jag att fundera på saker som "vänner" kunde "råka" säga som jag än idag funderar på hur i h-l-e-t- dom tänkte.
Ett exempel
En nära vän till mig hade bråkat med sin kille & hon hade ringt mig för att få skjuts till en släkting med hennes grejer. Hon var gravid vid det tillfället.
Hon satt i baksätet, jag körde & maken satt brevid mig. Hon började säga att hon skulle göra abort. Det syntes tydligt att hon redan hade fått en fin liten gravid mage. Hon sa att det ännu inte var för sent att ta bort barnet.
Efter hon hade sagt så blev det tyst i bilen tills hon hade klivit ur & sagt adjö till oss.
Så fort hon var borta sa jag till min man Vad fan tänker hon med, hon vet ju att inte vi kan få barn & hon vet vad vi går igenom hur kan hon sitta & säga sådär framför oss!!
.......
Vi var väldigt öppna med våran situation. Jag kände att ifall jag tog upp ämnet så var det lugnt att prata med vänner & vissa kollegor. Men däremot gillade jag inte att någon frågade ut ur det blå hux flux bara så där. Sen så tyckte jag att det var känsligt hur en person ställde frågan. Ja det är svårt det där.
Idag är jag mer ödmjuk, kanske för att vi har lyckats få vårt älskade barn.
Fortfarande stör det mig dock om frågor ställs på ett klantigt sätt, man måste ha lite fingertopps kännsla eller sundt förnuft. Sen så gillar jag absolut inte när folk frågar samma sak flera gånger & när dom berättar vidare & jag får reda på det via omvägar. Jag gillar inte heller att det som skrivs här tas upp med mig (så vida jag inte tar upp det själv) privat när dom kommer & hälsar på eller när vi ses. Man märker så väl när en fråga försöks smyga fram. Ut med språket eller byt ämne.
Nej jag är nog inte en lätt IVFare att fråga, mycket speciell sådan. Jag är sån som person.
Jag gillar frågor, ja jag kan svara på dom men då ska dom vara raka & ärliga.
Det var en kollega till mig som var så nyfiken då jag höll på & skulle ta 1 spruta varje dag. Jag tog den alltid på morgonen en viss tid & det var nästan alltid på jobbet. Så jag brukade gå undan. Men just den här kollegan var nyfiken (på rätt sätt) så jag brukade säga till när jag skulle ta sprutan & hon ville mer än gärna titta. Hon ställde frågor & jag svarade & sen var det liksom bra.
Jag gillar sådana inlägg där man kan läsa om hur andra känner & ser på situationen angående IVF. Jag välkommnar frågor fast jag kan låta svår & speciell på mitt sätt. Men nu har jag sagt att det är ok så ut med det bara. Är det något någon funderar över så fråga bara. Jag svarar mer än gärna på hur jag känner. Annars kan man gå in på just det inlägget som fick mig att börja fundera så länkar även min bloggvän vidare till en av sina bloggvänner.
Efter jag läst inlägget började jag fundera, mitt huvud började bläddra upp en rad massa scener ur mitt liv som ofrivilligt barnlös & tiden efter vi fick reda på att det var jag som var "problemet" till att vi inte kunde få barn. Jo då kände jag mig som ett problem. Jag ville att maken skulle gå vidare & söka lyckan med någon annan. Det kändes som att jag inte skulle klara av att leva utan barn, tanken att jag inte skulle kunna ge min man ett barn blev för mycket helt enkelt. Jag kanske låter väldigt dramatisk men ärligt talat så skämdes jag också. Helt fel, jag vet.
Vad ska man göra när hela ens värld rasar samman, för det var precis det den gjorde för mig.
Iallafall så kom jag att fundera på saker som "vänner" kunde "råka" säga som jag än idag funderar på hur i h-l-e-t- dom tänkte.
Ett exempel
En nära vän till mig hade bråkat med sin kille & hon hade ringt mig för att få skjuts till en släkting med hennes grejer. Hon var gravid vid det tillfället.
Hon satt i baksätet, jag körde & maken satt brevid mig. Hon började säga att hon skulle göra abort. Det syntes tydligt att hon redan hade fått en fin liten gravid mage. Hon sa att det ännu inte var för sent att ta bort barnet.
Efter hon hade sagt så blev det tyst i bilen tills hon hade klivit ur & sagt adjö till oss.
Så fort hon var borta sa jag till min man Vad fan tänker hon med, hon vet ju att inte vi kan få barn & hon vet vad vi går igenom hur kan hon sitta & säga sådär framför oss!!
.......
Vi var väldigt öppna med våran situation. Jag kände att ifall jag tog upp ämnet så var det lugnt att prata med vänner & vissa kollegor. Men däremot gillade jag inte att någon frågade ut ur det blå hux flux bara så där. Sen så tyckte jag att det var känsligt hur en person ställde frågan. Ja det är svårt det där.
Idag är jag mer ödmjuk, kanske för att vi har lyckats få vårt älskade barn.
Fortfarande stör det mig dock om frågor ställs på ett klantigt sätt, man måste ha lite fingertopps kännsla eller sundt förnuft. Sen så gillar jag absolut inte när folk frågar samma sak flera gånger & när dom berättar vidare & jag får reda på det via omvägar. Jag gillar inte heller att det som skrivs här tas upp med mig (så vida jag inte tar upp det själv) privat när dom kommer & hälsar på eller när vi ses. Man märker så väl när en fråga försöks smyga fram. Ut med språket eller byt ämne.
Nej jag är nog inte en lätt IVFare att fråga, mycket speciell sådan. Jag är sån som person.
Jag gillar frågor, ja jag kan svara på dom men då ska dom vara raka & ärliga.
Det var en kollega till mig som var så nyfiken då jag höll på & skulle ta 1 spruta varje dag. Jag tog den alltid på morgonen en viss tid & det var nästan alltid på jobbet. Så jag brukade gå undan. Men just den här kollegan var nyfiken (på rätt sätt) så jag brukade säga till när jag skulle ta sprutan & hon ville mer än gärna titta. Hon ställde frågor & jag svarade & sen var det liksom bra.
Jag gillar sådana inlägg där man kan läsa om hur andra känner & ser på situationen angående IVF. Jag välkommnar frågor fast jag kan låta svår & speciell på mitt sätt. Men nu har jag sagt att det är ok så ut med det bara. Är det något någon funderar över så fråga bara. Jag svarar mer än gärna på hur jag känner. Annars kan man gå in på just det inlägget som fick mig att börja fundera så länkar även min bloggvän vidare till en av sina bloggvänner.
lördag 19 februari 2011
surt
Det är surt hemma. Han där & jag här. Vi är olika & har starka viljor som skiljer sig. Uppväxta på helt olika villkor & förutsättningar. När vi har det bra är det riktigt bra. När det är surt är det drygt & ännu mer drygt Det är väl så här det är att leva med en annan människa. Hoppas det går över snart så vi kan skratta tillsammans igen.
Om jag skaffar en annan blogg ska den typ heta skitsnack.se ;) där ska jag spy galla & åter ännu mer galla, jag har liksom ett behov av att ventilera galla. Eller ska man slå ihop hela livet på en & samma blogg. Isåfall hoppas jag verkligen att de som jag känner & har tillgång till den här bloggen inte yppar bland folk.
Idag skiner solen likt igår. Jag trodde att våren var på väg igår. Det var förstås innan jag gick ut. När jag väl kom utanför dörren höll jag på & frysa häcken av mig.
Om jag skaffar en annan blogg ska den typ heta skitsnack.se ;) där ska jag spy galla & åter ännu mer galla, jag har liksom ett behov av att ventilera galla. Eller ska man slå ihop hela livet på en & samma blogg. Isåfall hoppas jag verkligen att de som jag känner & har tillgång till den här bloggen inte yppar bland folk.
Idag skiner solen likt igår. Jag trodde att våren var på väg igår. Det var förstås innan jag gick ut. När jag väl kom utanför dörren höll jag på & frysa häcken av mig.
fredag 18 februari 2011
1 år sedan & hoppas hoppas
Jag ligger här med Lucas sovandes till vänster om mig. Egentligen borde jag försöka få saker gjorda här hemma, eller färga mitt hår eller ögonbryn & ögonfransar, det är mycket som måste göras...ved gör jag...jo ligger med min laptop på magen & skriver det här inlägget, innan dess var jag in & kikade runt bland bloggarna som jag ständigt läser=P
Jag har så mycket som jag vill skriva men får inte ner det när det väl gäller. Först måste jag berätta att den 12 februari förra året fick vi reda på att vi väntade barn & då skrev jag det här. Vi fick reda på det ruvar dag 14 eftersom jag låg inne på grund av överstimulering.
Jag vill lägga en speciell önskan=)att alla håller tummarna för Tonci & hennes S att det ska gå hela vägen!!
onsdag 16 februari 2011
Det blev Lanzo 15mg
Äntligen kan jag sätta mig & skriva. Lucas har precis somnat liksom maken.
Tack ock lov såg allt bra ut. Andra ultraljudet utfördes av en mer erfaren läkare.
Oj vilken lättnad. Vi har varit så spända & nervösa.
Vi fick Lanzo utskrivet. Lucas ska ta en halv sån tablett varje dag för att se om det blir bättre. Läkaren tror att det kan röra sig om sura uppstötningar... Han ska äta lite åt gången, inte häva i sig.
Tack för era kommentarer=) Ni är guld värda!
Tack ock lov såg allt bra ut. Andra ultraljudet utfördes av en mer erfaren läkare.
Oj vilken lättnad. Vi har varit så spända & nervösa.
Vi fick Lanzo utskrivet. Lucas ska ta en halv sån tablett varje dag för att se om det blir bättre. Läkaren tror att det kan röra sig om sura uppstötningar... Han ska äta lite åt gången, inte häva i sig.
Tack för era kommentarer=) Ni är guld värda!
åter kl16
Vi är hemma & väntar på att klockan ska bli 16. Vi var tillbaka till akuten idag. Dom satte en sond i näsan som går ner till magen. Ingen rolig upplevelse. Man vet verkligen inte vart man ska stoppa huvudet när sköterskor & läkare undersöker ens barn & det gråter & gråter. Iallafall så gjorde 2 st doktorer ultraljudet men vill att vi ska återkomma kl 16 för att en 3dje läkare som är mer erfaren ska titta. Vi vet inte vad vi ska tro. Vi försöker inte tänka så mycket. Håll tummarna för oss att det inte är något farligt...
tisdag 15 februari 2011
Hemma igen
Vi kom nyss hem från barnakuten. Blodprovet visade att Lucas är uttorkad så vi var förbi apoteket på vägen hem & köpte Semper Vätskeersättning. Imorgon ska vi tillbaka för dom ska göra ultraljud. Dom ska kolla ifall det är något fel med magen. Först ska dom sätta ner en kateter via munnen eller näsan...som går ner i magen. Jag tyckte det lät läskigt men det ska tydligen vara smärtfritt.
Läkaren surrade om att det kanske kunde vara att Lucas inte tål mjölk, att jag kanske ska sluta äta mjölkprodukter men vi tar en sak i taget, för att om så är fallet måste jag äta kalk tabletter. Sen pratade hon även om att han kan ha sura uppstötningar & att man isåfall ska prova med något mot det. Som sagt en sak i taget.
Tack för era kommentarer. Jag älskar när jag ser att ni bryr er, att ni finns där ute=)
Bamse kram & tack ännu en gång=)
Läkaren surrade om att det kanske kunde vara att Lucas inte tål mjölk, att jag kanske ska sluta äta mjölkprodukter men vi tar en sak i taget, för att om så är fallet måste jag äta kalk tabletter. Sen pratade hon även om att han kan ha sura uppstötningar & att man isåfall ska prova med något mot det. Som sagt en sak i taget.
Tack för era kommentarer. Jag älskar när jag ser att ni bryr er, att ni finns där ute=)
Bamse kram & tack ännu en gång=)
Vad händer
Lilla gubben kräks & kräks. Det är inte lite som kommer. Det kommer i stora mängder med en herrans fart=( Stackars liten han får inte behålla något. Jag blir så orolig. Nu har han somnat med tom mage. Han gav upp efter att först ha spytt upp det första han åt & sedan spytt upp det andra han åt. Han vill inte äta mer, lilla Lucas mår inte bra. Jag måste ringa sköterskan eller sjukrådgivningen, ja någonstans måste jag ringa, MEN HUR!! Jag har ingen telefon för tillfället! Jag tappade bort den förra veckan. ÅÅÅååhhhhh!!
Maken kommer hem kl 14.30 ska ringa då. Tills dess får jag fortsätta vara orolig utan att veta varför mitt lilla liv mår dåligt=(
Maken kommer hem kl 14.30 ska ringa då. Tills dess får jag fortsätta vara orolig utan att veta varför mitt lilla liv mår dåligt=(
måndag 14 februari 2011
Bilder
Förkläde från ikea, det ultimata mot kladd=)
------------
Igår jag sydde ett påslakan & örngott av ett gammalt lakan
----------
Bitstjärna, bra för kliande tandkött
--------------
Tårtan som M köpte för att fira 4 månaders dagen
lördag 12 februari 2011
Han bits
Lilla gubben har börjat bitas. Det gör så ont. Jag är konstant småskraj varje gång jag ammar honom att det där nypet ska komma. Han verkar tycka att det är kul för han ler varje gång, gulligt men smärtsamt.
Vet någon vad det här beror på??
Vet någon vad det här beror på??
fredag 11 februari 2011
Trevlig Helg Önskar Jag Er
Idag är maken ledig, han vill åka & köpa tårta & present till Lucas. Han har gjort så varje 10de efter Lucas kom till världen.
Det har äntligen slutat snöa, om jag får bestämma så smälter snön snabbt & det blir vår.
Idag blir det förmodligen ett spinning pass, längtar! Jag har inte kunnat komma iväg på hela veckan eftersom maken har jobbat. Det har blivit Zumba med publik som somnar, jodå Lucas somnar när han ser mig dansa runt till Zumba=D Så bra är jag på det;)
Nej nu ropar maken måste pysa. Han vill säkert spela super Mario=) Lucas sover så det är bäst & passa på.
Kram!!
Det har äntligen slutat snöa, om jag får bestämma så smälter snön snabbt & det blir vår.
Idag blir det förmodligen ett spinning pass, längtar! Jag har inte kunnat komma iväg på hela veckan eftersom maken har jobbat. Det har blivit Zumba med publik som somnar, jodå Lucas somnar när han ser mig dansa runt till Zumba=D Så bra är jag på det;)
Nej nu ropar maken måste pysa. Han vill säkert spela super Mario=) Lucas sover så det är bäst & passa på.
Kram!!
torsdag 10 februari 2011
4 månader
Idag fyller vår prins 4 månader. Tiden rusar iväg, det är knappt så man hinner med. Bilden tog jag för en stund sen när han provsmakade potatis pure blandad med bröstmjölk. Det var ingen hit. Vi ger oss inte han får smaka flera dagar av samma rätt, det kanske ger med sig till slut;)
Ni ser kanske att han ser lite fundersam ut eller ja kanske förskräckt rent utav hihi=)
Ni ser kanske att han ser lite fundersam ut eller ja kanske förskräckt rent utav hihi=)
Vi föräldrar omslagstävling
Söta Oskar är med i en omslagstävling.
En för alla alla för en som det kallas=D
Pappa Matar=)
Sist fick lill killen morotspure som gick ner sisådär. Nu håller jag på & kokar 1 potatis (wow) till honom. Får se vad han tycker om den puren=)
Pappa M är som ett barn, han vill mata lilla Lucas innan han går till jobbet varje dag=) *Gulligt*
Pappa M är som ett barn, han vill mata lilla Lucas innan han går till jobbet varje dag=) *Gulligt*
onsdag 9 februari 2011
Vad trött man blir
Igår var jag hemma hos en vän som har 3 barn 3 st flickor. Jag har många vänner som har barn. Grejen är den att jag verkligen inte orkar vistas i miljöer där det finns mycket barn allt för länge, jag blir så fruktansvärt trött. Det slutade med att jag satt & gäspade & ursäktade mig just därför. Min lilla prins klarar inte heller sådana miljöer allt för länge, han somnar. Visst Lucas tycker att det är jätte kul när det kommer fram barn & pratar med honom, men han blir snabbt trött, liksom jag. Det är precis som att jag blir alldeles matt, helt slut på energi efter ett sånt möte.
Jag älskar att vara ute med Lucas, vi brukar åka till stora köpcentrum tillsammans & det är jätte mysigt.
Konstigt nog så längtar jag hem till vårat lugn när vi är hemma hos någon vän. Är jag tråkig??
Vännen som jag var hos igår sa åt mig att komma dit oftare så att jag inte sitter hemma & blir uttråkad om dagarna. Nu är det så att jag inte blir uttråkad. Lucas & jag har det underbart mysigt hemma. Vi behöver inte en cirkus för att må bra. Vi är så till freds ändå i vårat bo=)
Jag älskar att vara ute med Lucas, vi brukar åka till stora köpcentrum tillsammans & det är jätte mysigt.
Konstigt nog så längtar jag hem till vårat lugn när vi är hemma hos någon vän. Är jag tråkig??
Vännen som jag var hos igår sa åt mig att komma dit oftare så att jag inte sitter hemma & blir uttråkad om dagarna. Nu är det så att jag inte blir uttråkad. Lucas & jag har det underbart mysigt hemma. Vi behöver inte en cirkus för att må bra. Vi är så till freds ändå i vårat bo=)
träning javisst
Jodå jag fortsätter med min träning. Försöker träna vart annan dag iallafall. Zumba & spinning är det som gäller. Jag orkar inte hålla på & skriva dagar längre. Eftersom jag inte får banta så försöker jag tänka på att inte stoppa i mig onödigheter. Ja men ni vet sött, men det är inte lätt när jag har en make som älskar att ha godsaker hemma.
Jag har upptäckt en sak, ifall jag väger mig efter ett träningspass så har jag gått ner ett kilo jämfört med vad jag vägde före passet!!! Svettas jag så mycke!!??
Jag har upptäckt en sak, ifall jag väger mig efter ett träningspass så har jag gått ner ett kilo jämfört med vad jag vägde före passet!!! Svettas jag så mycke!!??
tisdag 8 februari 2011
sjätte sinnet
Igår var det makens första arbets dag på ca 2 veckor. Lucas har vant sig vid full uppmärksamhet. All uppmärksamhet riktad till honom. Så är det givetvis inte när jag är ensam med honom. Det är ju omöjligt hur gärna man än vill. Jag brukar ha honom i hans babysitter när jag plockar med disken eller annat. Han brukar vara nöjd i vanliga fall, bara han har en napp i munnen och någon rolig leksak. Självklart ser Lucas mig hela tiden & jag honom. Men ni förstår att nu när pappa har varit hemma i ca 2 veckor så har han inte behövt sitta & roa sig själv så jag hade det lite stressigt igår kan man säga. Vi får se hur det går idag.
Så fort han somnar försöker jag hinna med det som ska göras, men min kille har en förmåga att känna av när mamma & pappa inte är jätte nära.
Så fort han somnar försöker jag hinna med det som ska göras, men min kille har en förmåga att känna av när mamma & pappa inte är jätte nära.
måndag 7 februari 2011
söndag 6 februari 2011
Eftersnack
Det är mycket som jag inte har skrivit med i förlossnings berättelsen som skulle kunna ha varit med. Men det blev så långt & jag orkade inte hålla på hur länge som helst med den. & sen så var jag extremt sen på att dela med mig av min berättelse också. Först tyckte jag att förlossningen hade varit jätte jobbig. Men ju längre tiden går så bleknar det man upplevde jobbigt & bara det bra finns kvar.
Jag var ju hos min barnmorska för 2 veckor sen, hon ville gräva i det "jobbiga" vilket jag sa ifrån till. Hon frågade är det jobbigt att prata om det?
Jag svarade nej men jag ser det inte så längre & jag vill minnas det som är fint & bra. Jag njuter av tiden med min son & make & vill inte gräva ner mig i det som varit.
Ärligt talat så tycker jag att min inställning är sund. Kan man gå vidare så why not!
Jag känner mig evigt tacksam & njuter av att få uppleva det fina i att vara mor & det fina med att få ha burit mitt barn i 9 månader & det fina med att ha födigt fram honom på naturlig väg.
Ni får mer än gärna ställa frågor så svarar jag på dom. Jag svarar med nöje på era frågor även om jag inte ville prata med barnmorskan om saker, det är liksom annat med er "bloggvänner"om ni förstår=)
Jag var ju hos min barnmorska för 2 veckor sen, hon ville gräva i det "jobbiga" vilket jag sa ifrån till. Hon frågade är det jobbigt att prata om det?
Jag svarade nej men jag ser det inte så längre & jag vill minnas det som är fint & bra. Jag njuter av tiden med min son & make & vill inte gräva ner mig i det som varit.
Ärligt talat så tycker jag att min inställning är sund. Kan man gå vidare så why not!
Jag känner mig evigt tacksam & njuter av att få uppleva det fina i att vara mor & det fina med att få ha burit mitt barn i 9 månader & det fina med att ha födigt fram honom på naturlig väg.
Ni får mer än gärna ställa frågor så svarar jag på dom. Jag svarar med nöje på era frågor även om jag inte ville prata med barnmorskan om saker, det är liksom annat med er "bloggvänner"om ni förstår=)
fredag 4 februari 2011
Förlossningen del 3
Förlossningen del 1
Förlossningen del 2
2010-10-10 V38+4
Jag har varit öppen 9 cm från kl 22 till kl 2... så jag får sätta mig & guppa & rulla på en pilates boll för att "kanten" (livmoder kanten eller vad man ska säga) ska försvinna, för gör den det så kan jag sätta igång & krysta.
Nu började jag känna mig trött på riktigt & har ont som tusan & bara längtade efter att allt snart skulle vara över.
Jag märkte så tydligt på maken att han var super orolig. Han sa flera gånger till barnmorskan snälla gör kejsarsnitt så att min fru får vila. Säg åt dom att du inte orkar mer sa han till mig.
Jag orkade mer, den som inte orkade se mig lida mer var han. Det är inte lätt att stå & se på & känna sig maktlös, jag förstår honom nu, men då kände jag bara att jag ville att han skulle stötta mig och pusha mig in i det sista.
Mitt i all oro tar batterierna slut på ctg´n som sitter på magen, hjärtljuden upphör & vi är ensamma i förlossningssalen. Barnmorskan tog hand om andra patienter. Hon visste att det här skulle ta lång tid, hon såg det. Vi som var nya inom området kände oss lämnade, ensamma, övergivna ja oroliga som bara fan rent ut sagt. Ingen barnmorska i salen, ctg´n lägger av. Vi trycker på röda knappen, hon kommer, viftar bort vår oro genom att säga att allt är bra, det är bara batterierna som är slut på apparaten. Hon sätter fast en elektrod på bebisens huvud, när hon försvinner ut ur rummet upphör även den att visa hjärtljud. Vi har åter hjärtat i halsgropen, nu dör vår bebis tänkte vi. Nej då säger hon när hon kommer in igen i en hel flummig ton. Allt är ok det vet jag, jag har jobbat länge, jag skulle veta ifall något var fel. Eran bebis har mycket hår på huvudet & därför fäster inte elektroden. Jo det där var övertygande. Tack!!
kl 2.30 har jag korta svaga värkar, med andra ord värkarna har börjat avta, livmodern pallar inte hur länge till som helst (& inte jag).
Dags att börja krysta.
kl 4.50 tillkallas läkare för bedömning, jag har då legat & krystat i 2.5 timme utan resultat.
Dr sätter sugklockan och det tar 5 drag och tio minuter & så vips har en lite pojke kommit till världen. Han är underbar. Han skriker omedelbart. Härligt. Han mår bra. Jag får genast upp honom på mitt bröst. Tiden försvinner allt försvinner det är bara han & jag för ett ögonblick. Stolt pappa klipper navelsträng.
Sedan krystas moderkakan fram. Bm frågar ifall jag vill titta men jag säger Nej tack det räcker för mig.
Bm kontrollerar & moderkakan är hel allt är ok, nu återstår att sy. Barnmorskan syr där hon gjorde ett klipp. Jepp hon fick lov att klippa medans läkaren drog & jag krystade. För att jag inte skulle spricka.
Jag tycker det känns & ja jag kände när hon sydde fast hon säger att hon har bedövat.
Kl 7 tar man mitt blodtryck igen och nu är ligger det på 130/70 alltså helt normalt.
Jag börjar känna mig yr, riktigt läskigt yr. Känns som att jag ska svimma. Ändå tjatar en sköterska om att jag måste gå på toaletten. Jag försökte men kom bara halvvägs ut i korredoren sen var det bara att vända igen. Jag hänger med armarna runt nacken på 2 sköterskor som hjälper mig tillbaka till min säng. Jag känner att vilken sekund som helst förvinner jag. Jag tänkte flera gånger nu dör jag. En sköterska kommer in i salen med en "potta" som jag får sätta mig på & kissa. Hon lägger den på en stol & jag kommer knappt upp. Hon erbjuder att lägga den under rumpan när jag ligger på sängen men det känns konstigt att kissa i sängen så jag envisas med att jag vill sitta. Just därför orkade jag inte sitta så länge som jag skulle ha behövt för att få ur mig allt. Jag kände hela tiden att jag skulle svimma. Ut kom det iallafall 4 dl. Sköterskan tyckte att det var ok. Ärligt talat så kände inte jag att jag var kissnödig innan och inte heller ifall jag var färdig, jag ville bara lägga mig.
Jag börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig. Jag ser på min make som halv ligger med Lucas på sitt bröst & tänker att jag inte kommer att få se min son växa upp. Så dåligt mådde jag.
En läkare tillkallas & när han kommer in på rummet så tittar han på mig & frågar ifall jag tidigare haft hjärt problem. Nej svarar jag. Läkaren ser på mig att jag är blek & svett pärlorna i ansiktet droppar. Han tar blodtryck och det har nu sjunkit Jag får glukos dropp.
Man beslutar att sätt in en kateter. Nästan omedelbart som katetern är på plats hör jag hur sköterskan som försökte hjälpa mig att gå på toa och som sedan tog med sig "pottan" säga Oj då jag trodde att det räckte med 4 dl, men tydligen inte. Ut kom ytterligare 8 dl & kort där efter tömdes katetern ytterligare på 1.5 liter!!! Inte så konstigt att jag mådde så dåligt!!!
När jag väl var tömd på all urin mådde jag mycket bättre.
Kort där efter kom en sköterska med den berömda brickan med svenska flaggan & frukost. Vi var helt slut & åt nästan ingenting. Maken fick sätta upp en blå knapp (som visar att en pojke kommit till världen) på tavlan vid förlossningsantren. Han var så stolt.
Vi förs till bb. Jag känner mig helt slut i kropp & knopp. Jag vill egentligen bara bort från sjukhuset & hela den miljön.
Jag vill hem & börja njuta av mitt liv som mamma=)
Förlossningen del 2
2010-10-10 V38+4
Jag har varit öppen 9 cm från kl 22 till kl 2... så jag får sätta mig & guppa & rulla på en pilates boll för att "kanten" (livmoder kanten eller vad man ska säga) ska försvinna, för gör den det så kan jag sätta igång & krysta.
Nu började jag känna mig trött på riktigt & har ont som tusan & bara längtade efter att allt snart skulle vara över.
Jag märkte så tydligt på maken att han var super orolig. Han sa flera gånger till barnmorskan snälla gör kejsarsnitt så att min fru får vila. Säg åt dom att du inte orkar mer sa han till mig.
Jag orkade mer, den som inte orkade se mig lida mer var han. Det är inte lätt att stå & se på & känna sig maktlös, jag förstår honom nu, men då kände jag bara att jag ville att han skulle stötta mig och pusha mig in i det sista.
Mitt i all oro tar batterierna slut på ctg´n som sitter på magen, hjärtljuden upphör & vi är ensamma i förlossningssalen. Barnmorskan tog hand om andra patienter. Hon visste att det här skulle ta lång tid, hon såg det. Vi som var nya inom området kände oss lämnade, ensamma, övergivna ja oroliga som bara fan rent ut sagt. Ingen barnmorska i salen, ctg´n lägger av. Vi trycker på röda knappen, hon kommer, viftar bort vår oro genom att säga att allt är bra, det är bara batterierna som är slut på apparaten. Hon sätter fast en elektrod på bebisens huvud, när hon försvinner ut ur rummet upphör även den att visa hjärtljud. Vi har åter hjärtat i halsgropen, nu dör vår bebis tänkte vi. Nej då säger hon när hon kommer in igen i en hel flummig ton. Allt är ok det vet jag, jag har jobbat länge, jag skulle veta ifall något var fel. Eran bebis har mycket hår på huvudet & därför fäster inte elektroden. Jo det där var övertygande. Tack!!
kl 2.30 har jag korta svaga värkar, med andra ord värkarna har börjat avta, livmodern pallar inte hur länge till som helst (& inte jag).
Dags att börja krysta.
kl 4.50 tillkallas läkare för bedömning, jag har då legat & krystat i 2.5 timme utan resultat.
Dr sätter sugklockan och det tar 5 drag och tio minuter & så vips har en lite pojke kommit till världen. Han är underbar. Han skriker omedelbart. Härligt. Han mår bra. Jag får genast upp honom på mitt bröst. Tiden försvinner allt försvinner det är bara han & jag för ett ögonblick. Stolt pappa klipper navelsträng.
Sedan krystas moderkakan fram. Bm frågar ifall jag vill titta men jag säger Nej tack det räcker för mig.
Bm kontrollerar & moderkakan är hel allt är ok, nu återstår att sy. Barnmorskan syr där hon gjorde ett klipp. Jepp hon fick lov att klippa medans läkaren drog & jag krystade. För att jag inte skulle spricka.
Jag tycker det känns & ja jag kände när hon sydde fast hon säger att hon har bedövat.
Kl 7 tar man mitt blodtryck igen och nu är ligger det på 130/70 alltså helt normalt.
Jag börjar känna mig yr, riktigt läskigt yr. Känns som att jag ska svimma. Ändå tjatar en sköterska om att jag måste gå på toaletten. Jag försökte men kom bara halvvägs ut i korredoren sen var det bara att vända igen. Jag hänger med armarna runt nacken på 2 sköterskor som hjälper mig tillbaka till min säng. Jag känner att vilken sekund som helst förvinner jag. Jag tänkte flera gånger nu dör jag. En sköterska kommer in i salen med en "potta" som jag får sätta mig på & kissa. Hon lägger den på en stol & jag kommer knappt upp. Hon erbjuder att lägga den under rumpan när jag ligger på sängen men det känns konstigt att kissa i sängen så jag envisas med att jag vill sitta. Just därför orkade jag inte sitta så länge som jag skulle ha behövt för att få ur mig allt. Jag kände hela tiden att jag skulle svimma. Ut kom det iallafall 4 dl. Sköterskan tyckte att det var ok. Ärligt talat så kände inte jag att jag var kissnödig innan och inte heller ifall jag var färdig, jag ville bara lägga mig.
Jag börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig. Jag ser på min make som halv ligger med Lucas på sitt bröst & tänker att jag inte kommer att få se min son växa upp. Så dåligt mådde jag.
En läkare tillkallas & när han kommer in på rummet så tittar han på mig & frågar ifall jag tidigare haft hjärt problem. Nej svarar jag. Läkaren ser på mig att jag är blek & svett pärlorna i ansiktet droppar. Han tar blodtryck och det har nu sjunkit Jag får glukos dropp.
Man beslutar att sätt in en kateter. Nästan omedelbart som katetern är på plats hör jag hur sköterskan som försökte hjälpa mig att gå på toa och som sedan tog med sig "pottan" säga Oj då jag trodde att det räckte med 4 dl, men tydligen inte. Ut kom ytterligare 8 dl & kort där efter tömdes katetern ytterligare på 1.5 liter!!! Inte så konstigt att jag mådde så dåligt!!!
När jag väl var tömd på all urin mådde jag mycket bättre.
Kort där efter kom en sköterska med den berömda brickan med svenska flaggan & frukost. Vi var helt slut & åt nästan ingenting. Maken fick sätta upp en blå knapp (som visar att en pojke kommit till världen) på tavlan vid förlossningsantren. Han var så stolt.
Vi förs till bb. Jag känner mig helt slut i kropp & knopp. Jag vill egentligen bara bort från sjukhuset & hela den miljön.
Jag vill hem & börja njuta av mitt liv som mamma=)
torsdag 3 februari 2011
Förlossningen del 2
Del 1 kan du läsa här.
Del 3
2010-10-09 V 38+3
kl 01.15 jag har svårt att somna och får ytterligare en Bricanyl.
Så kul att gå tillbaka & se vad jag skrev vid 9 tiden & inte minst att kunna se era kommentarer=P titta här=D
Ni var ett gäng som följde mig=)
Jag tycker det är så roligt med kommentarer för då ser man verkligen vilka som är med på tråden. Man blir liksom peppad=D
Om ni gick in & läste kunde ni se att det var en sköterska som känt på mig & att det gjorde så förbaskat ont. Gissa vem sköterskan var...JO SANNA VIRRPANNA.
Jag berättade senare för en annan sköterska som jag föresten bad ifall hon kunde undersöka mig innan Sanna virrpanna skulle gå på sitt pass igen att det gjort så förskräckligt ont vid undersökningen. Hon sa att det kan göra ont ifall modermunnen eller vad det nu kallas inte är mogen ännu. Men jag tror att det gjorde ont för att Sanna virrpanna inte var försiktig helt enkelt.
kl 11 blir jag igång satt .
kl 15 får jag lustgas som blir min bästis i nöd & lust;)
kl 17.10 kontaktas narkos läkaren eftersom jag vill ha ryggmärgsbedövningen.
kl 17.30 har mitt blodtryck stigit och ligger på 183/115.
kl 18.10 kommer narkosläkaren men mitt blodtryck som nu är 210/110 så jag får vänta ytterligare innan jag kan få ryggmärgsbedövning... (det här minns inte jag)
JAG HAR SÅ JÄVLA ONT!!! Massa prover tas och jag får andas lustgas & mer lustgas. Ingen ryggmärgsbedövning förnsän man ser att blodproverna ser ok ut.
Man sätter in penicillin i dropp som säkerhets åtgärd eftersom det gått ett tag sen vatnnet gick.
kl 20.30 får jag äntligen min ryggmärgsbedövning.
Kl 23 har man tappat på urin 2 ggr (minns inte det)
Under hela Lördagen går jag med igångsättnings dropp (Syntocinon...) & sköterskorna ökar & ökar på mängden som ska sippra ut i min kropp. Det kändes varje gång dom hade pillat på den där apparaten kan jag lova. Jag bad dom efter varje gång att ta det lugnt. Jag får morfin & det känns skönt förutom att jag spyr av det.
Vi går fram & tillbaka i korridorerna, provar olika lägen i sängen. Går lite till med gå-bord som jag mer eller mindre hänger över. Maken servar med vatten. Han är en klippa. Jag fattar inte att han stog ut med mig...eller jo det gör jag. Jag var inte så snäll hela tiden. Ena stunden röt jag att han skulle låta mig vara för att ändra mig kvickt & vilja ha honom super nära mig. Han fick knappt gå på toaletten.
Lördagen glider mot sitt slut och jag har haft olika barnmorskor under dagens lopp. Ni vet dom går på & av sina pass & man hittar trygghet i någon men sen måste den gå. Tyvärr gick Sanna (virrpannan) på sitt natt pass, så det var hon som slutligen skulle vara kvar med oss vid slutskedet...Man kan säga att vi märkte ganska snabbt ju längre tiden gick att vi inte pratade samma språk som hon. Jag hade överseende (konstigt för att vara mig) men maken höll på att bli tokig på henne & hennes oförmåga att förklara för oss vad som skedde.
Fortsättning följer;)
Del 3
2010-10-09 V 38+3
kl 01.15 jag har svårt att somna och får ytterligare en Bricanyl.
Så kul att gå tillbaka & se vad jag skrev vid 9 tiden & inte minst att kunna se era kommentarer=P titta här=D
Ni var ett gäng som följde mig=)
Jag tycker det är så roligt med kommentarer för då ser man verkligen vilka som är med på tråden. Man blir liksom peppad=D
Om ni gick in & läste kunde ni se att det var en sköterska som känt på mig & att det gjorde så förbaskat ont. Gissa vem sköterskan var...JO SANNA VIRRPANNA.
Jag berättade senare för en annan sköterska som jag föresten bad ifall hon kunde undersöka mig innan Sanna virrpanna skulle gå på sitt pass igen att det gjort så förskräckligt ont vid undersökningen. Hon sa att det kan göra ont ifall modermunnen eller vad det nu kallas inte är mogen ännu. Men jag tror att det gjorde ont för att Sanna virrpanna inte var försiktig helt enkelt.
kl 11 blir jag igång satt .
kl 15 får jag lustgas som blir min bästis i nöd & lust;)
kl 17.10 kontaktas narkos läkaren eftersom jag vill ha ryggmärgsbedövningen.
kl 17.30 har mitt blodtryck stigit och ligger på 183/115.
kl 18.10 kommer narkosläkaren men mitt blodtryck som nu är 210/110 så jag får vänta ytterligare innan jag kan få ryggmärgsbedövning... (det här minns inte jag)
JAG HAR SÅ JÄVLA ONT!!! Massa prover tas och jag får andas lustgas & mer lustgas. Ingen ryggmärgsbedövning förnsän man ser att blodproverna ser ok ut.
Man sätter in penicillin i dropp som säkerhets åtgärd eftersom det gått ett tag sen vatnnet gick.
kl 20.30 får jag äntligen min ryggmärgsbedövning.
Kl 23 har man tappat på urin 2 ggr (minns inte det)
Under hela Lördagen går jag med igångsättnings dropp (Syntocinon...) & sköterskorna ökar & ökar på mängden som ska sippra ut i min kropp. Det kändes varje gång dom hade pillat på den där apparaten kan jag lova. Jag bad dom efter varje gång att ta det lugnt. Jag får morfin & det känns skönt förutom att jag spyr av det.
Vi går fram & tillbaka i korridorerna, provar olika lägen i sängen. Går lite till med gå-bord som jag mer eller mindre hänger över. Maken servar med vatten. Han är en klippa. Jag fattar inte att han stog ut med mig...eller jo det gör jag. Jag var inte så snäll hela tiden. Ena stunden röt jag att han skulle låta mig vara för att ändra mig kvickt & vilja ha honom super nära mig. Han fick knappt gå på toaletten.
Lördagen glider mot sitt slut och jag har haft olika barnmorskor under dagens lopp. Ni vet dom går på & av sina pass & man hittar trygghet i någon men sen måste den gå. Tyvärr gick Sanna (virrpannan) på sitt natt pass, så det var hon som slutligen skulle vara kvar med oss vid slutskedet...Man kan säga att vi märkte ganska snabbt ju längre tiden gick att vi inte pratade samma språk som hon. Jag hade överseende (konstigt för att vara mig) men maken höll på att bli tokig på henne & hennes oförmåga att förklara för oss vad som skedde.
Fortsättning följer;)
onsdag 2 februari 2011
Förlossningen del 1
Del 2
Del 3
Det var natten till Fredag 2010-10-08, V 38+2 som vattnet gick alltså då började det som vi så länge längtat efter=) Snart var det dags.
Jag låg ensam i vår stora säng, så som jag hade gjort en del nätter mot slutet av graviditeten Jag ville ha svalt i sovrummet, gick & kissade stup i kvarten & makens kroppsvärm kändes som ett enormt varmt element. Han hade inget emot att sova på soffan framför den nya teven med special ljud, så båda var nöjda.
Klockan var ca 3.20 på natten & jag traskade i vanlig ordning till min nya vän toaletten för att pinkelinka. När jag satt där & tyckte att jag var färdig kände jag hur det fortsatte låta som att jag kissade... ja ja tänkte jag. När jag sedan ställer mig upp ser jag hur det droppar på mattan i badrummet, jag tänkte men vad nu då kissar jag på mig nu eller?? Nä det bara fortsatte och då förstog jag att vattnet hade gått. Jag började skaka lite av nervositet. Jag hämtade telefonen & ringde förlossningen för att höra med dom vad de tyckte att jag skulle göra, det var en massa frågor sköterskan ställde som jag inte riktigt kunde svara på eftersom jag var så nervös. Hon sa att jag var välkommen in på en undersökning. Det ända jag ville veta var ifall jag fick duscha innan vi skulle åka & det var ok, jag kunde duscha.
Efter duschen började jag klä på mig, maken ligger fortfarande och sover. Jag ville inte väcka honom för tidigt för jag visste att vi skulle springa in i varandra som två ettriga hönor. Han är lite nervig av sig så han fick gott sova tills jag kände att jag var så pass färdig så att det var ok att väcka honom. Ok nu var jag nästan färdig, jag sprang hela tiden på toa för att byta binda, för det rann & rann. Vattnet var gulaktigt jag tänkte att det är väl så det ska vara.
Till slut väckte jag min käraste som såg överlycklig ut. Han steg upp raskt och packade det sista. Medan han sprang omkring och mumlade allt han skulle ta med sig sa han det här känns som julafton, julafton när man var barn, ja om inte ännu bättre.
Vi var redo att åka, bb väskan och allt var med. Han frågade hela tiden hur mår du, hur känns det, är allt ok? Min gulliga man han var så mån om mig. Innan jag satte mig i bilen såg jag en blå handuk som han hade lagt dit=) Vattnet rann konstant så det var bra tänkt av honom.
Det jag minns att jag sa hela tiden på vägen till bb var det rinner. Väl framme fick vi gå in på ett rum och en sköterska kom med nya underkläder och binda. Välbehövligt, mina byxor och skor var genomblöta.
Jag blev inskriven kl 4.40.
På Ctgn var allt normalt, fosterljud 130 slag per min normalt.
Jag läggs in på grund av mekfärgat fostervatten, alltså avföring i fostervattnet, det var den gulaktiga färgen som jag nämnde tidigare. Inskrivs av barnmorskan (virrpannan!!) Sanna, som då känns som en hel lugn & skön barnmorska...
Kl 6 flyttas jag till en gyn avdelning där får jag under fredagen träffa 3 olika barnmorskor (som jag kan se i journalen)i anteckningarena står det att allt ser ok ut.
Kort efter flytten till gyn avd skriver jag det här.
Sen skrev jag det här.
kl 15.37 har jag ont men verkar opåverkad av smärtan...jag tar flera varma dushar, står länge och spolar varmvatten på magen & det är skönt! Det hjälper att slappna av & jag får Alvedon.
kl 16.30 känner jag av enstaka sammandragningar.
kl 21.16 flyttas jag till förlossningen.
kl 22 är jag 2 cm öppen. Jag får en sovdos.
Hela fredagen mådde jag bra & tänkte att det här är väl ingenting. Vi skrattade & hade roligt. Maken var hem en sväng & hämtade lite grejer som vi glömt trots god planering. Ni kan se där jag har länkat klockslag för att få hum om hur det fortskrider. Jag ångrar idag att jag tog sov dosen kan jag säga.
Fortsättning följer;)
Del 3
Det var natten till Fredag 2010-10-08, V 38+2 som vattnet gick alltså då började det som vi så länge längtat efter=) Snart var det dags.
Jag låg ensam i vår stora säng, så som jag hade gjort en del nätter mot slutet av graviditeten Jag ville ha svalt i sovrummet, gick & kissade stup i kvarten & makens kroppsvärm kändes som ett enormt varmt element. Han hade inget emot att sova på soffan framför den nya teven med special ljud, så båda var nöjda.
Klockan var ca 3.20 på natten & jag traskade i vanlig ordning till min nya vän toaletten för att pinkelinka. När jag satt där & tyckte att jag var färdig kände jag hur det fortsatte låta som att jag kissade... ja ja tänkte jag. När jag sedan ställer mig upp ser jag hur det droppar på mattan i badrummet, jag tänkte men vad nu då kissar jag på mig nu eller?? Nä det bara fortsatte och då förstog jag att vattnet hade gått. Jag började skaka lite av nervositet. Jag hämtade telefonen & ringde förlossningen för att höra med dom vad de tyckte att jag skulle göra, det var en massa frågor sköterskan ställde som jag inte riktigt kunde svara på eftersom jag var så nervös. Hon sa att jag var välkommen in på en undersökning. Det ända jag ville veta var ifall jag fick duscha innan vi skulle åka & det var ok, jag kunde duscha.
Efter duschen började jag klä på mig, maken ligger fortfarande och sover. Jag ville inte väcka honom för tidigt för jag visste att vi skulle springa in i varandra som två ettriga hönor. Han är lite nervig av sig så han fick gott sova tills jag kände att jag var så pass färdig så att det var ok att väcka honom. Ok nu var jag nästan färdig, jag sprang hela tiden på toa för att byta binda, för det rann & rann. Vattnet var gulaktigt jag tänkte att det är väl så det ska vara.
Till slut väckte jag min käraste som såg överlycklig ut. Han steg upp raskt och packade det sista. Medan han sprang omkring och mumlade allt han skulle ta med sig sa han det här känns som julafton, julafton när man var barn, ja om inte ännu bättre.
Vi var redo att åka, bb väskan och allt var med. Han frågade hela tiden hur mår du, hur känns det, är allt ok? Min gulliga man han var så mån om mig. Innan jag satte mig i bilen såg jag en blå handuk som han hade lagt dit=) Vattnet rann konstant så det var bra tänkt av honom.
Det jag minns att jag sa hela tiden på vägen till bb var det rinner. Väl framme fick vi gå in på ett rum och en sköterska kom med nya underkläder och binda. Välbehövligt, mina byxor och skor var genomblöta.
Jag blev inskriven kl 4.40.
På Ctgn var allt normalt, fosterljud 130 slag per min normalt.
Jag läggs in på grund av mekfärgat fostervatten, alltså avföring i fostervattnet, det var den gulaktiga färgen som jag nämnde tidigare. Inskrivs av barnmorskan (virrpannan!!) Sanna, som då känns som en hel lugn & skön barnmorska...
Kl 6 flyttas jag till en gyn avdelning där får jag under fredagen träffa 3 olika barnmorskor (som jag kan se i journalen)i anteckningarena står det att allt ser ok ut.
Kort efter flytten till gyn avd skriver jag det här.
Sen skrev jag det här.
kl 15.37 har jag ont men verkar opåverkad av smärtan...jag tar flera varma dushar, står länge och spolar varmvatten på magen & det är skönt! Det hjälper att slappna av & jag får Alvedon.
kl 16.30 känner jag av enstaka sammandragningar.
Skriver det här.
kl 21.10 börjar jag få mer ont, 3-4 sammandragningar/10min. Önskar mer smärtlindring. Sköterskan ringer & rapporterar förlossningen.kl 21.16 flyttas jag till förlossningen.
kl 22 är jag 2 cm öppen. Jag får en sovdos.
Hela fredagen mådde jag bra & tänkte att det här är väl ingenting. Vi skrattade & hade roligt. Maken var hem en sväng & hämtade lite grejer som vi glömt trots god planering. Ni kan se där jag har länkat klockslag för att få hum om hur det fortskrider. Jag ångrar idag att jag tog sov dosen kan jag säga.
Fortsättning följer;)
uppe med tuppen
Vi ska till akutröntgen med maken. Han ska röntgas. Läkaren skickade remiss dit för att få bukt med bihålsinflammationen, ja om det nu visar sig att det verkligen är det.
tisdag 1 februari 2011
Förälldragruppen
Idag var det första gången vi (Lucas & jag) kom iväg till föräldragruppen. Det har tagit emot att komma iväg tidigare. Men idag hade jag bestämt för några veckor sen att vi skulle gå. För idag fick vi föräldrar lära oss hur man tillagar barn mat & lite annat kul och praktiskt angående bebis mat. Det var riktigt trevligt, förutom att jag svettades som en gris, som vanligt. Jag har fått veta att det beror på hormonerna när man ammar. Bebisarna fick smaka lite av det som fanns & det var palsternacka, morot, ärtor & potatis. Lite av varje i pure form. Han tyckte att det var jätte mums. Han åt upp allt=) Min duktiga kille. Han är så fin. Jag känner mig så stolt när vi är ute han & jag. Han är alltid på gott humör, visst om han är hungrig så gnäller han men han får ju mat på en gång så inte behöver min bebis vara ledsen länge inte.
Man får väl vara lite mallgroda=D Eller hur=D
Man får väl vara lite mallgroda=D Eller hur=D
träning dag 10 & 11
I förrgår körde jag Zumba 30 min & idag blev det spinning 30 min & core 30 min. Idag trampade jag på cykeln för kung & fosterland;) Jag tänkte på munken(munkarna) som jag åt så gott till mitt kaffe idag (och alla andra dagar läs varje dag). Nä men seriöst jag börjar tycka att det är skönt speciellt efteråt när jag kommit hem och duschat (som nu) & liten sover & jag känner att jag verkligen gjort något för mig själv & åt mig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)