Förlossningen del 3

Förlossningen del 1
Förlossningen del 2

2010-10-10 V38+4

Jag har varit öppen 9 cm från kl 22 till kl 2... så jag får sätta mig & guppa & rulla på en pilates boll för att "kanten" (livmoder kanten eller vad man ska säga) ska försvinna, för gör den det så kan jag sätta igång & krysta.
Nu började jag känna mig trött på riktigt & har ont som tusan & bara längtade efter att allt snart skulle vara över.
Jag märkte så tydligt på maken att han var super orolig. Han sa flera gånger till barnmorskan snälla gör kejsarsnitt så att min fru får vila. Säg åt dom att du inte orkar mer sa han till mig.
Jag orkade mer, den som inte orkade se mig lida mer var han. Det är inte lätt att stå & se på & känna sig maktlös, jag förstår honom nu, men då kände jag bara att jag ville att han skulle stötta mig och pusha mig in i det sista.

Mitt i all oro tar batterierna slut på ctg´n som sitter på magen, hjärtljuden upphör & vi är ensamma i förlossningssalen. Barnmorskan tog hand om andra patienter. Hon visste att det här skulle ta lång tid, hon såg det. Vi som var nya inom området kände oss lämnade, ensamma, övergivna ja oroliga som bara fan rent ut sagt. Ingen barnmorska i salen, ctg´n lägger av. Vi trycker på röda knappen, hon kommer, viftar bort vår oro genom att säga att allt är bra, det är bara batterierna som är slut på apparaten. Hon sätter fast en elektrod på bebisens huvud, när hon försvinner ut ur rummet upphör även den att visa hjärtljud. Vi har åter hjärtat i halsgropen, nu dör vår bebis tänkte vi. Nej då säger hon när hon kommer in igen i en hel flummig ton. Allt är ok det vet jag, jag har jobbat länge, jag skulle veta ifall något var fel. Eran bebis har mycket hår på huvudet & därför fäster inte elektroden. Jo det där var övertygande. Tack!!

kl 2.30 har jag korta svaga värkar, med andra ord värkarna har börjat avta, livmodern pallar inte hur länge till som helst (& inte jag).
Dags att börja krysta.

kl 4.50 tillkallas läkare för bedömning, jag har då legat & krystat i 2.5 timme utan resultat.

Dr sätter sugklockan och det tar 5 drag och tio minuter & så vips har en lite pojke kommit till världen. Han är underbar. Han skriker omedelbart. Härligt. Han mår bra. Jag får genast upp honom på mitt bröst. Tiden försvinner allt försvinner det är bara han & jag för ett ögonblick. Stolt pappa klipper navelsträng.

Sedan krystas moderkakan fram. Bm frågar ifall jag vill titta men jag säger Nej tack det räcker för mig.

Bm kontrollerar & moderkakan är hel allt är ok, nu återstår att sy. Barnmorskan syr där hon gjorde ett klipp. Jepp hon fick lov att klippa medans läkaren drog & jag krystade. För att jag inte skulle spricka.
Jag tycker det känns & ja jag kände när hon sydde fast hon säger att hon har bedövat.

Kl 7 tar man mitt blodtryck igen och nu är ligger det på 130/70 alltså helt normalt.

Jag börjar känna mig yr, riktigt läskigt yr. Känns som att jag ska svimma. Ändå tjatar en sköterska om att jag måste gå på toaletten. Jag försökte men kom bara halvvägs ut i korredoren sen var det bara att vända igen. Jag hänger med armarna runt nacken på 2 sköterskor som hjälper mig tillbaka till min säng. Jag känner att vilken sekund som helst förvinner jag. Jag tänkte flera gånger nu dör jag. En sköterska kommer in i salen med en "potta" som jag får sätta mig på & kissa. Hon lägger den på en stol & jag kommer knappt upp. Hon erbjuder att lägga den under rumpan när jag ligger på sängen men det känns konstigt att kissa i sängen så jag envisas med att jag vill sitta. Just därför orkade jag inte sitta så länge som jag skulle ha behövt för att få ur mig allt. Jag kände hela tiden att jag skulle svimma. Ut kom det iallafall 4 dl. Sköterskan tyckte att det var ok. Ärligt talat så kände inte jag att jag var kissnödig innan och inte heller ifall jag var färdig, jag ville bara lägga mig.

Jag börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig. Jag ser på min make som halv ligger med Lucas på sitt bröst & tänker att jag inte kommer att få se min son växa upp. Så dåligt mådde jag.

En läkare tillkallas & när han kommer in på rummet så tittar han på mig & frågar ifall jag tidigare haft hjärt problem. Nej svarar jag. Läkaren ser på mig att jag är blek & svett pärlorna i ansiktet droppar. Han tar blodtryck och det har nu sjunkit Jag får glukos dropp.

Man beslutar att sätt in en kateter. Nästan omedelbart som katetern är på plats hör jag hur sköterskan som försökte hjälpa mig att gå på toa och som sedan tog med sig "pottan" säga Oj då jag trodde att det räckte med 4 dl, men tydligen inte. Ut kom ytterligare 8 dl & kort där efter tömdes katetern ytterligare på 1.5 liter!!! Inte så konstigt att jag mådde så dåligt!!!

När jag väl var tömd på all urin mådde jag mycket bättre.

Kort där efter kom en sköterska med den berömda brickan med svenska flaggan & frukost. Vi var helt slut & åt nästan ingenting. Maken fick sätta upp en blå knapp (som visar att en pojke kommit till världen) på tavlan vid förlossningsantren. Han var så stolt.

Vi förs till bb. Jag känner mig helt slut i kropp & knopp. Jag vill egentligen bara bort från sjukhuset & hela den miljön.
Jag vill hem & börja njuta av mitt liv som mamma=)