Strosar runt lite på nätet och läser lite av allt. Det blir mycket graviditet och prematura bebisar och så vidare. Läser om möjligheten att bebis klarar sig i den aktuella veckan. Känner en oro som inte släpper. Det är väl så, i alla fall för mig. Har ganska mycket samandragningar och igår var det ordentliga sådana. Jag vet jag vet....livmodern tränar...allt är normalt, men jag är som jag är. Barnmorskan har sagt att det är bra att ta det lugnt när det blir så, tillexempel lägga mig och vila. Och det gör jag. Igår gjorde jag ganska mycket här hemma, det kanske var därför det blev som det blev. Ett sätt för kroppen att tala om att nu måste du lugna dig.
Det finns massor att göra och den här själen vill passa på att fixa och dona eftersom jag ändå är hemma men kroppen vill inte riktigt.
Känner mig lite orolig inför förlossningen. Har varit på samtal och är även med i en undersökning som görs på nätet där man fyller i formulär. Undersökningen på nätet är en studie som jag är med i. Känns bra, för då får jag gå till botten med vad det är exakt som oroar mig. Det som oroar mig mest är väl att jag inte vill tappa kontrollen, jag är en riktig kontroll människa. Fasar att känna mig övergiven i smärtan. Låter det konstigt? Jag menar att jag vill att man får förklarat vad det är som sker (om vi skulle ha frågor så att säga). Det där springandet ut och in i salen kan man inte skippa det? Lugn och ro och tydliga budskap. Något sånt. Ingen stress ingen nervositet bara harmoni och go with the flow typ. Låter väl flummigt men jag vill ha L U G N =D
Nej nu ska jag lägga mig en liten stund med benen i högläge för jag känner att jag behöver lite vila plus att jag samlar på mig vätska. Skönt med lite vila, och lite till;-)
Kram
