Förlossningen del 1
Förlossningen del 2
2010-10-10 V38+4
Jag har varit öppen 9 cm från kl 22 till kl 2... så jag får sätta mig & guppa & rulla på en pilates boll för att "kanten" (livmoder kanten eller vad man ska säga) ska försvinna, för gör den det så kan jag sätta igång & krysta.
Nu började jag känna mig trött på riktigt & har ont som tusan & bara längtade efter att allt snart skulle vara över.
Jag märkte så tydligt på maken att han var super orolig. Han sa flera gånger till barnmorskan snälla gör kejsarsnitt så att min fru får vila. Säg åt dom att du inte orkar mer sa han till mig.
Jag orkade mer, den som inte orkade se mig lida mer var han. Det är inte lätt att stå & se på & känna sig maktlös, jag förstår honom nu, men då kände jag bara att jag ville att han skulle stötta mig och pusha mig in i det sista.
Mitt i all oro tar batterierna slut på ctg´n som sitter på magen, hjärtljuden upphör & vi är ensamma i förlossningssalen. Barnmorskan tog hand om andra patienter. Hon visste att det här skulle ta lång tid, hon såg det. Vi som var nya inom området kände oss lämnade, ensamma, övergivna ja oroliga som bara fan rent ut sagt. Ingen barnmorska i salen, ctg´n lägger av. Vi trycker på röda knappen, hon kommer, viftar bort vår oro genom att säga att allt är bra, det är bara batterierna som är slut på apparaten. Hon sätter fast en elektrod på bebisens huvud, när hon försvinner ut ur rummet upphör även den att visa hjärtljud. Vi har åter hjärtat i halsgropen, nu dör vår bebis tänkte vi. Nej då säger hon när hon kommer in igen i en hel flummig ton. Allt är ok det vet jag, jag har jobbat länge, jag skulle veta ifall något var fel. Eran bebis har mycket hår på huvudet & därför fäster inte elektroden. Jo det där var övertygande. Tack!!
kl 2.30 har jag korta svaga värkar, med andra ord värkarna har börjat avta, livmodern pallar inte hur länge till som helst (& inte jag).
Dags att börja krysta.
kl 4.50 tillkallas läkare för bedömning, jag har då legat & krystat i 2.5 timme utan resultat.
Dr sätter sugklockan och det tar 5 drag och tio minuter & så vips har en lite pojke kommit till världen. Han är underbar. Han skriker omedelbart. Härligt. Han mår bra. Jag får genast upp honom på mitt bröst. Tiden försvinner allt försvinner det är bara han & jag för ett ögonblick. Stolt pappa klipper navelsträng.
Sedan krystas moderkakan fram. Bm frågar ifall jag vill titta men jag säger Nej tack det räcker för mig.
Bm kontrollerar & moderkakan är hel allt är ok, nu återstår att sy. Barnmorskan syr där hon gjorde ett klipp. Jepp hon fick lov att klippa medans läkaren drog & jag krystade. För att jag inte skulle spricka.
Jag tycker det känns & ja jag kände när hon sydde fast hon säger att hon har bedövat.
Kl 7 tar man mitt blodtryck igen och nu är ligger det på 130/70 alltså helt normalt.
Jag börjar känna mig yr, riktigt läskigt yr. Känns som att jag ska svimma. Ändå tjatar en sköterska om att jag måste gå på toaletten. Jag försökte men kom bara halvvägs ut i korredoren sen var det bara att vända igen. Jag hänger med armarna runt nacken på 2 sköterskor som hjälper mig tillbaka till min säng. Jag känner att vilken sekund som helst förvinner jag. Jag tänkte flera gånger nu dör jag. En sköterska kommer in i salen med en "potta" som jag får sätta mig på & kissa. Hon lägger den på en stol & jag kommer knappt upp. Hon erbjuder att lägga den under rumpan när jag ligger på sängen men det känns konstigt att kissa i sängen så jag envisas med att jag vill sitta. Just därför orkade jag inte sitta så länge som jag skulle ha behövt för att få ur mig allt. Jag kände hela tiden att jag skulle svimma. Ut kom det iallafall 4 dl. Sköterskan tyckte att det var ok. Ärligt talat så kände inte jag att jag var kissnödig innan och inte heller ifall jag var färdig, jag ville bara lägga mig.
Jag börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig. Jag ser på min make som halv ligger med Lucas på sitt bröst & tänker att jag inte kommer att få se min son växa upp. Så dåligt mådde jag.
En läkare tillkallas & när han kommer in på rummet så tittar han på mig & frågar ifall jag tidigare haft hjärt problem. Nej svarar jag. Läkaren ser på mig att jag är blek & svett pärlorna i ansiktet droppar. Han tar blodtryck och det har nu sjunkit Jag får glukos dropp.
Man beslutar att sätt in en kateter. Nästan omedelbart som katetern är på plats hör jag hur sköterskan som försökte hjälpa mig att gå på toa och som sedan tog med sig "pottan" säga Oj då jag trodde att det räckte med 4 dl, men tydligen inte. Ut kom ytterligare 8 dl & kort där efter tömdes katetern ytterligare på 1.5 liter!!! Inte så konstigt att jag mådde så dåligt!!!
När jag väl var tömd på all urin mådde jag mycket bättre.
Kort där efter kom en sköterska med den berömda brickan med svenska flaggan & frukost. Vi var helt slut & åt nästan ingenting. Maken fick sätta upp en blå knapp (som visar att en pojke kommit till världen) på tavlan vid förlossningsantren. Han var så stolt.
Vi förs till bb. Jag känner mig helt slut i kropp & knopp. Jag vill egentligen bara bort från sjukhuset & hela den miljön.
Jag vill hem & börja njuta av mitt liv som mamma=)
Visar inlägg med etikett Förlossning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förlossning. Visa alla inlägg
fredag 4 februari 2011
torsdag 3 februari 2011
Förlossningen del 2
Del 1 kan du läsa här.
Del 3
2010-10-09 V 38+3
kl 01.15 jag har svårt att somna och får ytterligare en Bricanyl.
Så kul att gå tillbaka & se vad jag skrev vid 9 tiden & inte minst att kunna se era kommentarer=P titta här=D
Ni var ett gäng som följde mig=)
Jag tycker det är så roligt med kommentarer för då ser man verkligen vilka som är med på tråden. Man blir liksom peppad=D
Om ni gick in & läste kunde ni se att det var en sköterska som känt på mig & att det gjorde så förbaskat ont. Gissa vem sköterskan var...JO SANNA VIRRPANNA.
Jag berättade senare för en annan sköterska som jag föresten bad ifall hon kunde undersöka mig innan Sanna virrpanna skulle gå på sitt pass igen att det gjort så förskräckligt ont vid undersökningen. Hon sa att det kan göra ont ifall modermunnen eller vad det nu kallas inte är mogen ännu. Men jag tror att det gjorde ont för att Sanna virrpanna inte var försiktig helt enkelt.
kl 11 blir jag igång satt .
kl 15 får jag lustgas som blir min bästis i nöd & lust;)
kl 17.10 kontaktas narkos läkaren eftersom jag vill ha ryggmärgsbedövningen.
kl 17.30 har mitt blodtryck stigit och ligger på 183/115.
kl 18.10 kommer narkosläkaren men mitt blodtryck som nu är 210/110 så jag får vänta ytterligare innan jag kan få ryggmärgsbedövning... (det här minns inte jag)
JAG HAR SÅ JÄVLA ONT!!! Massa prover tas och jag får andas lustgas & mer lustgas. Ingen ryggmärgsbedövning förnsän man ser att blodproverna ser ok ut.
Man sätter in penicillin i dropp som säkerhets åtgärd eftersom det gått ett tag sen vatnnet gick.
kl 20.30 får jag äntligen min ryggmärgsbedövning.
Kl 23 har man tappat på urin 2 ggr (minns inte det)
Under hela Lördagen går jag med igångsättnings dropp (Syntocinon...) & sköterskorna ökar & ökar på mängden som ska sippra ut i min kropp. Det kändes varje gång dom hade pillat på den där apparaten kan jag lova. Jag bad dom efter varje gång att ta det lugnt. Jag får morfin & det känns skönt förutom att jag spyr av det.
Vi går fram & tillbaka i korridorerna, provar olika lägen i sängen. Går lite till med gå-bord som jag mer eller mindre hänger över. Maken servar med vatten. Han är en klippa. Jag fattar inte att han stog ut med mig...eller jo det gör jag. Jag var inte så snäll hela tiden. Ena stunden röt jag att han skulle låta mig vara för att ändra mig kvickt & vilja ha honom super nära mig. Han fick knappt gå på toaletten.
Lördagen glider mot sitt slut och jag har haft olika barnmorskor under dagens lopp. Ni vet dom går på & av sina pass & man hittar trygghet i någon men sen måste den gå. Tyvärr gick Sanna (virrpannan) på sitt natt pass, så det var hon som slutligen skulle vara kvar med oss vid slutskedet...Man kan säga att vi märkte ganska snabbt ju längre tiden gick att vi inte pratade samma språk som hon. Jag hade överseende (konstigt för att vara mig) men maken höll på att bli tokig på henne & hennes oförmåga att förklara för oss vad som skedde.
Fortsättning följer;)
Del 3
2010-10-09 V 38+3
kl 01.15 jag har svårt att somna och får ytterligare en Bricanyl.
Så kul att gå tillbaka & se vad jag skrev vid 9 tiden & inte minst att kunna se era kommentarer=P titta här=D
Ni var ett gäng som följde mig=)
Jag tycker det är så roligt med kommentarer för då ser man verkligen vilka som är med på tråden. Man blir liksom peppad=D
Om ni gick in & läste kunde ni se att det var en sköterska som känt på mig & att det gjorde så förbaskat ont. Gissa vem sköterskan var...JO SANNA VIRRPANNA.
Jag berättade senare för en annan sköterska som jag föresten bad ifall hon kunde undersöka mig innan Sanna virrpanna skulle gå på sitt pass igen att det gjort så förskräckligt ont vid undersökningen. Hon sa att det kan göra ont ifall modermunnen eller vad det nu kallas inte är mogen ännu. Men jag tror att det gjorde ont för att Sanna virrpanna inte var försiktig helt enkelt.
kl 11 blir jag igång satt .
kl 15 får jag lustgas som blir min bästis i nöd & lust;)
kl 17.10 kontaktas narkos läkaren eftersom jag vill ha ryggmärgsbedövningen.
kl 17.30 har mitt blodtryck stigit och ligger på 183/115.
kl 18.10 kommer narkosläkaren men mitt blodtryck som nu är 210/110 så jag får vänta ytterligare innan jag kan få ryggmärgsbedövning... (det här minns inte jag)
JAG HAR SÅ JÄVLA ONT!!! Massa prover tas och jag får andas lustgas & mer lustgas. Ingen ryggmärgsbedövning förnsän man ser att blodproverna ser ok ut.
Man sätter in penicillin i dropp som säkerhets åtgärd eftersom det gått ett tag sen vatnnet gick.
kl 20.30 får jag äntligen min ryggmärgsbedövning.
Kl 23 har man tappat på urin 2 ggr (minns inte det)
Under hela Lördagen går jag med igångsättnings dropp (Syntocinon...) & sköterskorna ökar & ökar på mängden som ska sippra ut i min kropp. Det kändes varje gång dom hade pillat på den där apparaten kan jag lova. Jag bad dom efter varje gång att ta det lugnt. Jag får morfin & det känns skönt förutom att jag spyr av det.
Vi går fram & tillbaka i korridorerna, provar olika lägen i sängen. Går lite till med gå-bord som jag mer eller mindre hänger över. Maken servar med vatten. Han är en klippa. Jag fattar inte att han stog ut med mig...eller jo det gör jag. Jag var inte så snäll hela tiden. Ena stunden röt jag att han skulle låta mig vara för att ändra mig kvickt & vilja ha honom super nära mig. Han fick knappt gå på toaletten.
Lördagen glider mot sitt slut och jag har haft olika barnmorskor under dagens lopp. Ni vet dom går på & av sina pass & man hittar trygghet i någon men sen måste den gå. Tyvärr gick Sanna (virrpannan) på sitt natt pass, så det var hon som slutligen skulle vara kvar med oss vid slutskedet...Man kan säga att vi märkte ganska snabbt ju längre tiden gick att vi inte pratade samma språk som hon. Jag hade överseende (konstigt för att vara mig) men maken höll på att bli tokig på henne & hennes oförmåga att förklara för oss vad som skedde.
Fortsättning följer;)
onsdag 2 februari 2011
Förlossningen del 1
Del 2
Del 3
Det var natten till Fredag 2010-10-08, V 38+2 som vattnet gick alltså då började det som vi så länge längtat efter=) Snart var det dags.
Jag låg ensam i vår stora säng, så som jag hade gjort en del nätter mot slutet av graviditeten Jag ville ha svalt i sovrummet, gick & kissade stup i kvarten & makens kroppsvärm kändes som ett enormt varmt element. Han hade inget emot att sova på soffan framför den nya teven med special ljud, så båda var nöjda.
Klockan var ca 3.20 på natten & jag traskade i vanlig ordning till min nya vän toaletten för att pinkelinka. När jag satt där & tyckte att jag var färdig kände jag hur det fortsatte låta som att jag kissade... ja ja tänkte jag. När jag sedan ställer mig upp ser jag hur det droppar på mattan i badrummet, jag tänkte men vad nu då kissar jag på mig nu eller?? Nä det bara fortsatte och då förstog jag att vattnet hade gått. Jag började skaka lite av nervositet. Jag hämtade telefonen & ringde förlossningen för att höra med dom vad de tyckte att jag skulle göra, det var en massa frågor sköterskan ställde som jag inte riktigt kunde svara på eftersom jag var så nervös. Hon sa att jag var välkommen in på en undersökning. Det ända jag ville veta var ifall jag fick duscha innan vi skulle åka & det var ok, jag kunde duscha.
Efter duschen började jag klä på mig, maken ligger fortfarande och sover. Jag ville inte väcka honom för tidigt för jag visste att vi skulle springa in i varandra som två ettriga hönor. Han är lite nervig av sig så han fick gott sova tills jag kände att jag var så pass färdig så att det var ok att väcka honom. Ok nu var jag nästan färdig, jag sprang hela tiden på toa för att byta binda, för det rann & rann. Vattnet var gulaktigt jag tänkte att det är väl så det ska vara.
Till slut väckte jag min käraste som såg överlycklig ut. Han steg upp raskt och packade det sista. Medan han sprang omkring och mumlade allt han skulle ta med sig sa han det här känns som julafton, julafton när man var barn, ja om inte ännu bättre.
Vi var redo att åka, bb väskan och allt var med. Han frågade hela tiden hur mår du, hur känns det, är allt ok? Min gulliga man han var så mån om mig. Innan jag satte mig i bilen såg jag en blå handuk som han hade lagt dit=) Vattnet rann konstant så det var bra tänkt av honom.
Det jag minns att jag sa hela tiden på vägen till bb var det rinner. Väl framme fick vi gå in på ett rum och en sköterska kom med nya underkläder och binda. Välbehövligt, mina byxor och skor var genomblöta.
Jag blev inskriven kl 4.40.
På Ctgn var allt normalt, fosterljud 130 slag per min normalt.
Jag läggs in på grund av mekfärgat fostervatten, alltså avföring i fostervattnet, det var den gulaktiga färgen som jag nämnde tidigare. Inskrivs av barnmorskan (virrpannan!!) Sanna, som då känns som en hel lugn & skön barnmorska...
Kl 6 flyttas jag till en gyn avdelning där får jag under fredagen träffa 3 olika barnmorskor (som jag kan se i journalen)i anteckningarena står det att allt ser ok ut.
Kort efter flytten till gyn avd skriver jag det här.
Sen skrev jag det här.
kl 15.37 har jag ont men verkar opåverkad av smärtan...jag tar flera varma dushar, står länge och spolar varmvatten på magen & det är skönt! Det hjälper att slappna av & jag får Alvedon.
kl 16.30 känner jag av enstaka sammandragningar.
kl 21.16 flyttas jag till förlossningen.
kl 22 är jag 2 cm öppen. Jag får en sovdos.
Hela fredagen mådde jag bra & tänkte att det här är väl ingenting. Vi skrattade & hade roligt. Maken var hem en sväng & hämtade lite grejer som vi glömt trots god planering. Ni kan se där jag har länkat klockslag för att få hum om hur det fortskrider. Jag ångrar idag att jag tog sov dosen kan jag säga.
Fortsättning följer;)
Del 3
Det var natten till Fredag 2010-10-08, V 38+2 som vattnet gick alltså då började det som vi så länge längtat efter=) Snart var det dags.
Jag låg ensam i vår stora säng, så som jag hade gjort en del nätter mot slutet av graviditeten Jag ville ha svalt i sovrummet, gick & kissade stup i kvarten & makens kroppsvärm kändes som ett enormt varmt element. Han hade inget emot att sova på soffan framför den nya teven med special ljud, så båda var nöjda.
Klockan var ca 3.20 på natten & jag traskade i vanlig ordning till min nya vän toaletten för att pinkelinka. När jag satt där & tyckte att jag var färdig kände jag hur det fortsatte låta som att jag kissade... ja ja tänkte jag. När jag sedan ställer mig upp ser jag hur det droppar på mattan i badrummet, jag tänkte men vad nu då kissar jag på mig nu eller?? Nä det bara fortsatte och då förstog jag att vattnet hade gått. Jag började skaka lite av nervositet. Jag hämtade telefonen & ringde förlossningen för att höra med dom vad de tyckte att jag skulle göra, det var en massa frågor sköterskan ställde som jag inte riktigt kunde svara på eftersom jag var så nervös. Hon sa att jag var välkommen in på en undersökning. Det ända jag ville veta var ifall jag fick duscha innan vi skulle åka & det var ok, jag kunde duscha.
Efter duschen började jag klä på mig, maken ligger fortfarande och sover. Jag ville inte väcka honom för tidigt för jag visste att vi skulle springa in i varandra som två ettriga hönor. Han är lite nervig av sig så han fick gott sova tills jag kände att jag var så pass färdig så att det var ok att väcka honom. Ok nu var jag nästan färdig, jag sprang hela tiden på toa för att byta binda, för det rann & rann. Vattnet var gulaktigt jag tänkte att det är väl så det ska vara.
Till slut väckte jag min käraste som såg överlycklig ut. Han steg upp raskt och packade det sista. Medan han sprang omkring och mumlade allt han skulle ta med sig sa han det här känns som julafton, julafton när man var barn, ja om inte ännu bättre.
Vi var redo att åka, bb väskan och allt var med. Han frågade hela tiden hur mår du, hur känns det, är allt ok? Min gulliga man han var så mån om mig. Innan jag satte mig i bilen såg jag en blå handuk som han hade lagt dit=) Vattnet rann konstant så det var bra tänkt av honom.
Det jag minns att jag sa hela tiden på vägen till bb var det rinner. Väl framme fick vi gå in på ett rum och en sköterska kom med nya underkläder och binda. Välbehövligt, mina byxor och skor var genomblöta.
Jag blev inskriven kl 4.40.
På Ctgn var allt normalt, fosterljud 130 slag per min normalt.
Jag läggs in på grund av mekfärgat fostervatten, alltså avföring i fostervattnet, det var den gulaktiga färgen som jag nämnde tidigare. Inskrivs av barnmorskan (virrpannan!!) Sanna, som då känns som en hel lugn & skön barnmorska...
Kl 6 flyttas jag till en gyn avdelning där får jag under fredagen träffa 3 olika barnmorskor (som jag kan se i journalen)i anteckningarena står det att allt ser ok ut.
Kort efter flytten till gyn avd skriver jag det här.
Sen skrev jag det här.
kl 15.37 har jag ont men verkar opåverkad av smärtan...jag tar flera varma dushar, står länge och spolar varmvatten på magen & det är skönt! Det hjälper att slappna av & jag får Alvedon.
kl 16.30 känner jag av enstaka sammandragningar.
Skriver det här.
kl 21.10 börjar jag få mer ont, 3-4 sammandragningar/10min. Önskar mer smärtlindring. Sköterskan ringer & rapporterar förlossningen.kl 21.16 flyttas jag till förlossningen.
kl 22 är jag 2 cm öppen. Jag får en sovdos.
Hela fredagen mådde jag bra & tänkte att det här är väl ingenting. Vi skrattade & hade roligt. Maken var hem en sväng & hämtade lite grejer som vi glömt trots god planering. Ni kan se där jag har länkat klockslag för att få hum om hur det fortskrider. Jag ångrar idag att jag tog sov dosen kan jag säga.
Fortsättning följer;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)