Jaha kära ni. Jag mår inge vidare. Därför håller jag mig borta. Vem vill läsa gnäll när det kan tyckas att man egentligen borde må prima?
Jag har en förtjusande make som är så otrolig och en underbar son som gör mig och min tillvaro till vad jag alltid drömt om. Men inom mig finns en jävul som hela tiden är en pessimist och ingenting är nog bra för. Vet inte hur jag ska sätta rätt ord på känslan.
Jag hoppas att jag snart ska må bättre och känna att jag duger precis som jag är. Utan att misstro folk och dess väl mening. Utan att vara så orolig för vad andra ska tycka och tänka.
Jag vill kunna vara här och nu, njuta av de små sakerna som gör livet härligt att leva. Jag vill sluta haka upp mig på vardagliga petitesser. Jag vill kunna strunta i vad andra kan tros tycka och tänka. Livet passerar förbi och jag lever i allt annat än här och nu i mig och vad som är till för att jag ska njuta till.
Jag är knasig. Knasboll i ett nötskal.
Kram!!!