varning ofräsha detaljer

I lördags kom mitt livs största kuagel när jag satt på toa, 8cm lång & 4cm bred. I Söndags fick vi åka in till akuten. Jag hade ont och feber. Snacka om att jag blev skraj. Man tror alltid det värsta när det dyker upp oväntade saker. I lördags ringde jag sjukrådgivningen och sköterskan i andra änden sa att så länge det bara är kuagel så e det lugnt. Man kan börja oroa sig ifall man får feber och det börjar lukta illa. Jag fick feber (det luktade inget) i söndags så det blev anledningen till att vi åkte in. Doktorn kikade på mig och konstaterade att min livmoder var inflammerad. Så jag fick börjar med penicillin. Tur att det bara var det. Jag kunde ha åkt på skrapning om det varit moderkaks rester det handlat om.

Så fort något dåligt sker med mig blir jag orolig, extremt orolig. Jag tror att mina sista dagar är här. Jag är så rädd att nåt ska hända mig & att jag inte ska få se vår bebis bli stor. Det var som direkt efter förlossningen. En undersköterska skulle hjälpa mig till toaletten, men jag kom bara halvvägs för att jag mådde så dåligt. Jag kännde att jag höll på att försvinna. Hela jag var kallsvettig & jag trodde verkligen att jag skulle dö. Sköterskan hjälpte mig tillbaks till sängen och jag fick kissa i ett becken (eller vad det nu heter). Det kom ca 4dl kiss. Efter ett tag mådde jag ännu sämre & en läkare kallades in. Läkeren bad sköterskan sätta in en kateter och glukos dropp. Sagt & gjort. Gissa hur mycket dom tömde min blåsa på, jo 1 liter & litet till!!! Inte konstigt att jag mådde dåligt, kallsvettades & trodde att jag skulle försvinna.

Nu mår jag bra.

Lucas mår tack och lov bra. Han är underbar. Min älskade prins.