Äntligen har jag packat om i en större väska. Jag hade ju packat pyrets kläder i en mindre väska...men där fick inte våra saker plats. Så jag beslöt mig för att ta större väskan. Mannen skrattar & säger att det ser ut som att vi ska resa iväg. Jag bjuder på det. Jag föredrar att ha för mycket med mig än för lite. Man vet inte hur länge man blir kvar på bb.
Lyckades dra åt mig en tillsägelse av maken idag. Jag har nämligen suttit upp nya gardiner i köket. Han menade på att jag skulle ha väntat tills han var hemma så att jag kunnat få hjälp. Han har rätt. Han frågade mig Tänk om du ramlar? Vad ska du då göra? Det är inte värt att riskera allt för ett par gardiner.
Nä sa jag & skämdes lite, han har ju rätt.
Samtidigt känner jag att jag inte vill handikapps förklaras bara för att jag är gravid, men jag kanske borde lugna mig en aning, vi är ju i slut spurten nu. Jag vet att han bara menar väl. Min älskling har blivit något överbeskyddande sen jag blev gravid. Det tycker jag är gulligt.
Bye så länge=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar