Varför tänker jag alltid mer på andra än mig själv? Jag har egentligen inga problem inga bekymmer, kan inte klaga på livet. Min sanning just nu är att jag aldrig mått bättre. Lyckligt gift, efterlängtat barn på väg med mera.
Däremot finns det en vän till mig vars liv håller på att haverera totalt. Skilsmässa på gång, 3 små barn som lever i känslomässigt kaos på grund av föräldrarna, huset måste säljas men är så gott som obobart på grund av blandannat vattenskada osv. Massor med skulder, depressioner, avslag från försäkringskassan för fortsatt sjukskrivning, kan inte söka lägenhet för att hon inte har inkomst...ja listan är såååå lång.
Här sitter jag och hör det här & vill hjälpa en människa som inte vill hjälpa sig själv. Det här har varit en lång process, sånt här elände som hon lever i nu blev inte till från ena dagen till den andra.
Vad ska jag göra??? Vi är mycket goda vänner. Nåt måste jag göra...men frågan är vad?
Jag förstår att du vill hjälpa till, det hade jag också velat göra om det var en av mina kompisar det handlade om.
SvaraRaderaDet bästa jag tror att du kan göra är att visa att du finns där för henne och barnen.
Kram
Åh, vilken jobbig situation...
SvaraRaderaJag vet faktiskt inte vad jag kan råda dig att göra...
Jag instämmer med Sara, det bästa du kan göra , är att visa att du finns där för henne och barnen.
Jag vet ju inte hurdan er relation är,även om den är stark, men ibland kan hjälpen tolkas fel av personen som får den, om den inte är efterfrågad... Följ ditt hjärta vännen!
Kram/
Luiza
Jo jag vet, jag har mer eller mindre alltid funnits där för henne. Vi är mycket goda vänner så jag har lite & grubbla på...Jag kan inte bara stå & se på, alla andra har dragit sig undan för de orkar inte. Men jag ska stötta & fersöka hjälpa så gott det går.
SvaraRadera