Det är en konst

Att få folk att hålla sig borta från en nyfödd bebis. Dom vill titta, känna & gosa osv. Jag har försökt att på ett så diplomatiskt sätt få vänner att förstå att vi inte vill ha besök de första veckorna. Vissa förstår bättre än andra. En del blir rent ut sagt tjuriga.

På onsdag ska vi få besök som jag igentligen skulle klara mig fint utan, men jag är så dålig på att säga ifrån. Vissa personer förstår inte genom att läsa mellan raderna. Så är fallet med de som kommer på Onsdag. Tråkigt. Hoppas det blir en kort visit.

Det låter säkert hemskt men jag vill bara slappna av och njuta, inte behöva tänka på att jag måste städa för att vi ska få besök & hålla god min X antal timmar bara för att någon vill kika på Lucas.

Handlat lite

Tiger Pyjamas

Kofta

Luvtröja

Tiger mjukis overall

Allt är från H&M.

Ventilerar

Nu får ni ursäkta men jag måste ventilera.

Jag blir så trött på människor som försöker tillrätta visa mig, säga till mig hur jag borde eller bör göra med mitt barn. Det spelar ingen roll vem som säger det jag börjar få nog av allt ältande om hur man ska & bör göra. Vem det än är som säger det. Ska men behöva lyssna på hur mycket som helst eller?? Idag har jag gråtit, jag tror att jag behövde det. Är det hormonerna som spökar? Eller är jag helt enkelt trött på att höra hur jag borde göra & vad som är bästa att jag gör för mitt barns skull. Hur mycket ska en annan person få säga till en nybliven mamma, oavsett vem det är.

Jag exploderar snart!

Lucas fyller 2 veckor idag

Stackars pippi. Idag har jag dåligt samvete för gårdagens inlägg angående min fågel...maken såg inlägget & tyckte inte om det. Men nu har ni ju sett det så varför ska jag ta bort det..för den delen så var det så jag kännde när jag gjorde inlägget. Ok nog pratat om det.

Jag kan berätta att jag lever som i en dimma. Det spelar inte så stor roll om det är natt eller dag måndag eller fredag. Allt har samma färg. Lucas är så liten så det finns inga tider eller rutiner. Jag anpassar mig efter honom. Sover han så försöker jag sova. Ibland måste man få lite praktiskt gjort här hemma men det tar emot. Helst av allt vill jag bara ligga & mysa med vår lilla bebis och vänta på nästa gång han slår upp ögonen. Igår åkte jag iväg och köpte pizza. Jag var inte borta mer än 30 minuter, gissa ifall jag saknade min lilla guldklimp och ifall jag hade brottom hem.

Maken börjar jobba på måndag. Jag hade helst velat ha honom hemma ett tag till. Men jobbet kallar.

Trött På Min Jako

Vad trött jag blir på våran super avundsjuka fågel. Vi har en grå jako, vet inte ifall jag har sagt det tidigare. Men iallafall nu säger jag det igen. Han har blivit en riktigt odräglig individ utan dess like. Jag blev förvarnad innan bebisen föddes att det kunde bli så. Jag tänkte att det ordnar sig. Men nej det ordnar sig inte, jag är trött på fågeln som skriker som en stucken gris varje gång vi eller jag lämnar rummet. Under graviditetens sista veckor började det odrägliga bli ohållbart men nu är verkligen min gräns nådd. Är det någon som är intresserad???

Jag har redan pratat med en uppfödare som ska hjälpa mig. Fågeln i sig är helt underbar, men eftersom den numer är sotis klarar inte vi av att ha den hemma längre. Vi har verkligen inte hjärta till att avliva den. Han är som sagt bara sotis. Det går över ifall han får ett nytt hem med uppmärksamheten riktad till sig och inte till en bebis.

Sorgligt men sant...

Sötnosen

Idag var vi på BVC. Allt såg fint ut. Han har passerat födelse vikten=D På bb gick han ner så mycket. Men nu börjar det bli ordning. Det märks även på kläderna. För 1 vecka sen satt strl 50 som en stor säck på hans lilla kropp. Nu fyllar han ut plaggen lite, men ännu inte fullt.

Här är en bild som är lite komisk. När han sover ler han. Ibland tjuvkikar han med ena ögat också som ni ser hihi. Han är ett riktigt *charmtroll*, vi är helt sålda=)

varning ofräsha detaljer

I lördags kom mitt livs största kuagel när jag satt på toa, 8cm lång & 4cm bred. I Söndags fick vi åka in till akuten. Jag hade ont och feber. Snacka om att jag blev skraj. Man tror alltid det värsta när det dyker upp oväntade saker. I lördags ringde jag sjukrådgivningen och sköterskan i andra änden sa att så länge det bara är kuagel så e det lugnt. Man kan börja oroa sig ifall man får feber och det börjar lukta illa. Jag fick feber (det luktade inget) i söndags så det blev anledningen till att vi åkte in. Doktorn kikade på mig och konstaterade att min livmoder var inflammerad. Så jag fick börjar med penicillin. Tur att det bara var det. Jag kunde ha åkt på skrapning om det varit moderkaks rester det handlat om.

Så fort något dåligt sker med mig blir jag orolig, extremt orolig. Jag tror att mina sista dagar är här. Jag är så rädd att nåt ska hända mig & att jag inte ska få se vår bebis bli stor. Det var som direkt efter förlossningen. En undersköterska skulle hjälpa mig till toaletten, men jag kom bara halvvägs för att jag mådde så dåligt. Jag kännde att jag höll på att försvinna. Hela jag var kallsvettig & jag trodde verkligen att jag skulle dö. Sköterskan hjälpte mig tillbaks till sängen och jag fick kissa i ett becken (eller vad det nu heter). Det kom ca 4dl kiss. Efter ett tag mådde jag ännu sämre & en läkare kallades in. Läkeren bad sköterskan sätta in en kateter och glukos dropp. Sagt & gjort. Gissa hur mycket dom tömde min blåsa på, jo 1 liter & litet till!!! Inte konstigt att jag mådde dåligt, kallsvettades & trodde att jag skulle försvinna.

Nu mår jag bra.

Lucas mår tack och lov bra. Han är underbar. Min älskade prins.

Kärlek

Hej & hå=) Här går tiden. Jag har inte hunnit göra inlägg. Tänker hela tiden nu ska jag göra ett men då kommer nåt imellan. Vi kom hem i Tisdags, alltså var vi kvar på bb i 2 dagar. Jag ville verklign hem så vi beslöt att åka hem en dag tidigare än tänkt. Allt har flytigt på bra. Våran älskade Lucas äter och sover nästan hela tiden. Det är precis som det ska vara.
Kännslan är helt fantastisk. Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket. När jag titta på honom känner jag så mycket kärlek så jag gråter. Jag gråter av lycka. Äntligen har vi lyckats få vårt efterlängtade barn.
Jag vill tacka er för era fina kommentarer. De värmer i hjärtat=) Jag hoppas verkligen att varje kvinna får uppleva det jag lever just nu. Man är så värd det & jag tror att desto längre man kämpar desto mer uppskattar man det lilla livet som man till slut får hålla i sin famn.
Angående förlossningen kommer jag skriva lite då och då om den i inläggen. Eftersom jag vill göra en riktig förlossnings historia i ett inlägg för sig där jag anger klockslag och så så måste jag vänta minst 2 veckor innan jag får min journal. Tycker det är bra med klockslag för då kommer ni förstå hur kämpigt och långdraget det var. Som ni vet gick vattnet natten till fredag och han var inte ute förnsän Söndag morgon. Som sagt kämpigt med värt alla tider.

Här får ni en liten glimt av Lucs. Bilden tog jag på bb. Han har små sockor på händerna. Han var så kall om dom=)

Önskar er en trevlig helg=P

Det blev en pojke=D

Vi ligger här på BB efter vårt livs längsta helg. Det blev en pojke efter en hel dag & natts hårt arbete som slutade med att en läkare fick hjälpa mig att krysta fram lillen med sugklocka. Jag hade verkligen inga krafter kvar & var nog så påverkad av all smärtlindring så att jag inte kände krystvärkarna ordentligt & inte hade regelbundna heller för den delen.

Iallafall. Det blev en välskapt pojke som vi här nu på kvällskvisten kom överens om passar att heta Luca Antonio. Han vägde 2940gram och var 48 cm lång. Inte så stor kille. Med tanke på min mage så trodde vi att det skulle bli en super bebis hihi. Det viktigaste är att han mår bra vilket han gör och han har redan börjat snutta på tutten och det kommer mjölk:)

Vill så gärna skriva mer om förlossningen, för det skulle jag behöva. Men det återkommer jag om i ett annat inlägg.

Kram!

Igångsättningen närmar sig

Nä nu börjar jag bli otålig. Igår skickades vi ner till förlossningen vid 21 tiden. Jag hade täta värkar och tänkte att snart e det dags. Barnmorskan kände på mig, och kostaterade att jag bara öppnats 1 cm. Jag fick en sovdos som det så fint kallas. Jag kan tillägga att den undersökningen framkallade en smärta utan dess liken. Vi har sovit sisådär. Nu har värkarbetet avtagit helt & vi väntar på att en läkare och en barnmorska ska komma och prata med oss. Jag hoppas verkligen att dom sätter igång mig. Just nu känns det som att jag inte klarar ett dygn till. Bebisen mår tack och lov bra, det är det viktigaste.

Goda nyheter =) Barnmorskan kom nyss in & sa att hon pratat med läkaren & att vi ska få byta rum & jag blir igångsatt=)

Ingen bebis ännu

Ännu ingen bebis i våran famn. Värkarna är klart kraftigare men inget jämnfört med det som komma skall. Bebisens hjärtljud låter bra.

Vi går små promenader i korredoren maken & jag.

Tog en härligt varm dusch för en stund sen, varmvatten hjälper mig att slappna av. Det slutade med att jag stog dubbelvikt och ropade på min älskling mitt i en värk. Men det betyder att vi börjar närma oss. Min älskling är nu nere & handlar i kiosken, han ska ladda med godis.

Tack ännu en gång för era kommentarer, jag blir så glad av att veta att ni är med mig=)

Hej så länge.

Snabb uppdatering

Uppdaterar lite snabbt. Är kvar på gynavdelningen. Vattnet rinner näst intill hela tiden. Det är senapsfärgat. Barnmorskan satte nyss på en sån som läser av värkar/sammandragningar & bebisens hjärtljud. Bebisen mår fint, hjärtljuden ligger mellan 120-155 så det e normalt. Däremot händer det inte så mycket med värkarna. Jag har någon värk då & då men inget märkvärdigt & inget som kommer med jämna mellanrum. Barnmorskan säger att om jag inte har kommit igång av mig själv inom 1 eller 2 dygn så kommer dom att sätta igång mig. Så det blir till att vänta och se.

Jag skickade nyss hem min älskade make så att han kan hämta några grejer som jag glömt & jag sa åt honom att passa på & ta en dusch. Jag känner att det kommer iallafall inte hända något på ett bra tag. Men han kommer givetvis tillbaka fortare än kvickt. Det tog ett bra tag innan jag lyckades få honom att förstå att det är lika bra han åker med det samma än senare.

Uppdaterar lite senare ifall jag inte ligger på förlossningen med världens värkar;-)

Tack för era gulliga kopmmentarer=D

Kram!

Vattnet har gått

Just nu är vi på lasarettet. Vattnet gick kl 3.30. Jag skulle gå & kissa som vanligt och såg i trosan att det var nåt brunfärgat. Jag kände hur det rann. Ringde förlossningen & dom bad mig komma in på kontroll. Väl inne kollade dom hjärt ljud & sammandragningar/värkar. Allt e ok. Inte så kraftiga värkar. Men när barnmorskan kollade på vattnet så upptäckte hon att det var mekoneum (vet inte ifall det stavas så) som hon sa. Alltså avföring. Bebisen är stressad. Så vi är nu på en gynavdelning. Det är bara till & vänta. Dom vill ha oss under uppsikt eftersom vattnet var gult. Ärligt talat har jag inte mer ont nu än vad jag har haft de senaste dagarna. Vi får se, det kommer väl.

Uppdaterar senare om jag kan.

Bye så länge=)

Vi

Äntligen har jag packat om i en större väska. Jag hade ju packat pyrets kläder i en mindre väska...men där fick inte våra saker plats. Så jag beslöt mig för att ta större väskan. Mannen skrattar & säger att det ser ut som att vi ska resa iväg. Jag bjuder på det. Jag föredrar att ha för mycket med mig än för lite. Man vet inte hur länge man blir kvar på bb.

Lyckades dra åt mig en tillsägelse av maken idag. Jag har nämligen suttit upp nya gardiner i köket. Han menade på att jag skulle ha väntat tills han var hemma så att jag kunnat få hjälp. Han har rätt. Han frågade mig Tänk om du ramlar? Vad ska du då göra? Det är inte värt att riskera allt för ett par gardiner.

Nä sa jag & skämdes lite, han har ju rätt.

Samtidigt känner jag att jag inte vill handikapps förklaras bara för att jag är gravid, men jag kanske borde lugna mig en aning, vi är ju i slut spurten nu. Jag vet att han bara menar väl. Min älskling har blivit något överbeskyddande sen jag blev gravid. Det tycker jag är gulligt.

Bye så länge=)

Väntar & längtar V38+0

Ja då sitter jag här åter igen så här dags & kikar på era bloggar (me love), kommenterar, strosar runt på olika forum och skriver nu ett inlägg.

Jag somnade vid 20.00 & vaknade ca 23.00.

Jag har som en molande mensvärk liknande kännsla. Jag har haft så till och från i minst en vecka nu. Hoppas det betyder att det börjar närma sig:) Skulle vara kul ifall pyret känner för att se världen i helgen tillexempel=P

Hoppas hoppas för vi längtar så. Vi längtar så att ha vår lilla bebis hos oss, bara ligga & gosa & titta på vårt barns vackra ansikte.

GUUUD vad jag längtar.

Jag är så nyfiken på vad det är för "sort", hon eller han. Hur ser bebisen ut? Vem kommer h*n likna. Hur kommer h*n att vara? Som maken eller mig , eller helt annorlunda?

Just nu vill jag bara tänka positiva tankar. Jag är självklart medveten om allt som kan hända, men känner att jag vill ladda med positiv energi, det peppar mig.

Jag känner ungefär som när man är på väg upp i fritt fall, ni vet karusellen på grönalund, man är skit nervös & skraj för man vet att det inte finns någon återvändo. Samtidigt känner man ett enormt uppspelt pirr för att det är så häftigt. Det känns som att jag har fjärilar i hela kroppen. Det är ett enda rus av känslor.

God natt=)

Vad gör man???

Varför tänker jag alltid mer på andra än mig själv? Jag har egentligen inga problem inga bekymmer, kan inte klaga på livet. Min sanning just nu är att jag aldrig mått bättre. Lyckligt gift, efterlängtat barn på väg med mera.

Däremot finns det en vän till mig vars liv håller på att haverera totalt. Skilsmässa på gång, 3 små barn som lever i känslomässigt kaos på grund av föräldrarna, huset måste säljas men är så gott som obobart på grund av blandannat vattenskada osv. Massor med skulder, depressioner, avslag från försäkringskassan för fortsatt sjukskrivning, kan inte söka lägenhet för att hon inte har inkomst...ja listan är såååå lång.

Här sitter jag och hör det här & vill hjälpa en människa som inte vill hjälpa sig själv. Det här har varit en lång process, sånt här elände som hon lever i nu blev inte till från ena dagen till den andra.

Vad ska jag göra??? Vi är mycket goda vänner. Nåt måste jag göra...men frågan är vad?

Städar & grejar

Oj oj oj vad jag grejar här hemma. Maken somnade för länge sen. Det känns som att jag skulle kunna städa & dona hela natten lång. Men det går inte, jag vill inte väcka honom. Det känns nästan som att jag har fått städ-mani jag hittar hela tiden på något som bara måste göras.

Pyrets väska står färdig i hallen. Men grejen är den att jag även måste packa mina saker & något till maken. Kanske ska packa en större väska till alla 3 istället för en varsin. Jag har iallafall varit i förrådet & släpat ut en större väska som jag ska fixa med imorgon.

Här nedan är det jag som ligger & blinkar=D

V 37+5 Fixerat

Jag var hos barnmorskan idag. Nu har jag fått svar på vad det var för smärta jag kände/känner emellanåt. Bebisens huvud är nu fixerat. Yes=D Jag blev så glad när hon sa det, nu känns det ett steg närmare den stora dagen. Fast att bebis har fixerat betyder inte att den kommer snart, pyret kan komma enda till 1 November, fast jag hoppas att lill*n kommer innan. Så kan man ju önska när pyret är färdigt utvecklat...med gott samvete menar jag. Mitt blodtryck var 140/85 lite högre än vad jag brukar ha men fullt normalt. SF måttet låg på 36cm alltså 1 cm mer än sist. Allt ser bra ut & jag /vi följer vår kurva alldeles utmärkt.

Bilden tog jag idag.

God natt=)

Fixerat eller ej??

Idag har jag tid hos barnmorskan. Vi ska skriva brevet. Där jag får beskriva hur jag skulle vilja ha det under förlossningen.
Jag måste fråga henne angående mina smärtor. Jag vet redan vad hon kommer att svara men jag frågar ändå. Jag har haft så ont där nere. Rätt vad det är hugger det till med en super kraft och jag blir alldeles stel. Om jag står upp slutar det med att jag står dubbelvikt. När pyret rör sig på kvällarna gör det super ont. Det blir som ett super tryck neråt. Allt är säkert normalt. Men jag måste bara få höra det från henne, även om hon säkert sagt det 100 ggr till mig att allt är normalt så behöver jag liksom få höra det igen.
Vad tror ni då? Har bebisen fixerat sig ännu??? Hoppas, det kanske till och med är det som jag har känt=)
Det återstår & se.

Bilder på kläder=)

Dessa 3 plagg är bland de som min moster har skickat från Uruguay=D

2 par byxor i storlek 62, som pyret ska ha när h*n är ca 2 månader. Man vet ju aldrig när men lite större måste h*n bli för att ha storlek 62 iaf.

1 lite tjockare mössa & 3 par vantar.

förväntansfull & rädd

Håller på & tvättar alla kläder, sängkläder & filtar mm till pyret. Även om vi köpt nytt så tvättar jag för säkerhets skull. Vi har köpt speciellt skölj & tvättmedel som är utan doft & kemikalier som vi ska använda till pyret. Kanske lite överdrivet men vi vill vara försiktiga.

Vi längtar så. Samtidigt är jag lite småskraj för jag vet inte vad som väntar. Hur kommer det att börja...kommer vattnet gå, blir det kraftiga värkar bums eller blir det successivt mer & mer smärtsamt? Kommer jag tycka att det gör så ont så jag vill dö eller gå hem som man vet att andra kan känna... Det är så individuellt, hur kommer det att bli för mig? Jag har hört vackra förlossnings historier & jag har hört läskiga historier. Min barnmorska sa åt mig att lyssna på det bra. Men jag vill veta allt om allt. Sån är jag. Allt kan ju hända mig precis som vilken annan kvinna som helst, så varför ska jag blunda för det mindre bra.