1 år sedan & hoppas hoppas

Jag ligger här med Lucas sovandes till vänster om mig. Egentligen borde jag försöka få saker gjorda här hemma, eller färga mitt hår eller ögonbryn & ögonfransar, det är mycket som måste göras...ved gör jag...jo ligger med min laptop på magen & skriver det här inlägget, innan dess var jag in & kikade runt bland bloggarna som jag ständigt läser=P
Jag har så mycket som jag vill skriva men får inte ner det när det väl gäller. Först måste jag berätta att den 12 februari förra året fick vi reda på att vi väntade barn & då skrev jag det här. Vi fick reda på det ruvar dag 14 eftersom jag låg inne på grund av överstimulering.

Jag vill lägga en speciell önskan=)att alla håller tummarna för Tonci & hennes S att det ska gå hela vägen!!

Det blev Lanzo 15mg

Äntligen kan jag sätta mig & skriva. Lucas har precis somnat liksom maken.
Tack ock lov såg allt bra ut. Andra ultraljudet utfördes av en mer erfaren läkare.
Oj vilken lättnad. Vi har varit så spända & nervösa.
Vi fick Lanzo utskrivet. Lucas ska ta en halv sån tablett varje dag för att se om det blir bättre. Läkaren tror att det kan röra sig om sura uppstötningar... Han ska äta lite åt gången, inte häva i sig.
Tack för era kommentarer=) Ni är guld värda!

åter kl16

Vi är hemma & väntar på att klockan ska bli 16. Vi var tillbaka till akuten idag. Dom satte en sond i näsan som går ner till magen. Ingen rolig upplevelse. Man vet verkligen inte vart man ska stoppa huvudet när sköterskor & läkare undersöker ens barn & det gråter & gråter. Iallafall så gjorde 2 st doktorer ultraljudet men vill att vi ska återkomma kl 16 för att en 3dje läkare som är mer erfaren ska titta. Vi vet inte vad vi ska tro. Vi försöker inte tänka så mycket. Håll tummarna för oss att det inte är något farligt...

Hemma igen

Vi kom nyss hem från barnakuten. Blodprovet visade att Lucas är uttorkad så vi var förbi apoteket på vägen hem & köpte Semper Vätskeersättning. Imorgon ska vi tillbaka för dom ska göra ultraljud. Dom ska kolla ifall det är något fel med magen. Först ska dom sätta ner en kateter via munnen eller näsan...som går ner i magen. Jag tyckte det lät läskigt men det ska tydligen vara smärtfritt.

Läkaren surrade om att det kanske kunde vara att Lucas inte tål mjölk, att jag kanske ska sluta äta mjölkprodukter men vi tar en sak i taget, för att om så är fallet måste jag äta kalk tabletter. Sen pratade hon även om att han kan ha sura uppstötningar & att man isåfall ska prova med något mot det. Som sagt en sak i taget.

Tack för era kommentarer. Jag älskar när jag ser att ni bryr er, att ni finns där ute=)
Bamse kram & tack ännu en gång=)

Vad händer

Lilla gubben kräks & kräks. Det är inte lite som kommer. Det kommer i stora mängder med en herrans fart=( Stackars liten han får inte behålla något. Jag blir så orolig. Nu har han somnat med tom mage. Han gav upp efter att först ha spytt upp det första han åt & sedan spytt upp det andra han åt. Han vill inte äta mer, lilla Lucas mår inte bra. Jag måste ringa sköterskan eller sjukrådgivningen, ja någonstans måste jag ringa, MEN HUR!! Jag har ingen telefon för tillfället! Jag tappade bort den förra veckan. ÅÅÅååhhhhh!!
Maken kommer hem kl 14.30 ska ringa då. Tills dess får jag fortsätta vara orolig utan att veta varför mitt lilla liv mår dåligt=(

Bilder

Förkläde från ikea, det ultimata mot kladd=)

------------

Igår jag sydde ett påslakan & örngott av ett gammalt lakan

----------

Bitstjärna, bra för kliande tandkött

--------------

Tårtan som M köpte för att fira 4 månaders dagen

Han bits

Lilla gubben har börjat bitas. Det gör så ont. Jag är konstant småskraj varje gång jag ammar honom att det där nypet ska komma. Han verkar tycka att det är kul för han ler varje gång, gulligt men smärtsamt.
Vet någon vad det här beror på??

Trevlig Helg Önskar Jag Er

Idag är maken ledig, han vill åka & köpa tårta & present till Lucas. Han har gjort så varje 10de efter Lucas kom till världen.
Det har äntligen slutat snöa, om jag får bestämma så smälter snön snabbt & det blir vår.
Idag blir det förmodligen ett spinning pass, längtar! Jag har inte kunnat komma iväg på hela veckan eftersom maken har jobbat. Det har blivit Zumba med publik som somnar, jodå Lucas somnar när han ser mig dansa runt till Zumba=D Så bra är jag på det;)
Nej nu ropar maken måste pysa. Han vill säkert spela super Mario=) Lucas sover så det är bäst & passa på.

Kram!!

4 månader

Idag fyller vår prins 4 månader. Tiden rusar iväg, det är knappt så man hinner med. Bilden tog jag för en stund sen när han provsmakade potatis pure blandad med bröstmjölk. Det var ingen hit. Vi ger oss inte han får smaka flera dagar av samma rätt, det kanske ger med sig till slut;)
Ni ser kanske att han ser lite fundersam ut eller ja kanske förskräckt rent utav hihi=)

Vi föräldrar omslagstävling

Söta Oskar är med i en omslagstävling.

Gå in & rösta här =D Det tar bara en sekund så är det gjort. Kom igen!!

En för alla alla för en som det kallas=D

Pappa Matar=)

Sist fick lill killen morotspure som gick ner sisådär. Nu håller jag på & kokar 1 potatis (wow) till honom. Får se vad han tycker om den puren=)
Pappa M är som ett barn, han vill mata lilla Lucas innan han går till jobbet varje dag=) *Gulligt*

Vad trött man blir

Igår var jag hemma hos en vän som har 3 barn 3 st flickor. Jag har många vänner som har barn. Grejen är den att jag verkligen inte orkar vistas i miljöer där det finns mycket barn allt för länge, jag blir så fruktansvärt trött. Det slutade med att jag satt & gäspade & ursäktade mig just därför. Min lilla prins klarar inte heller sådana miljöer allt för länge, han somnar. Visst Lucas tycker att det är jätte kul när det kommer fram barn & pratar med honom, men han blir snabbt trött, liksom jag. Det är precis som att jag blir alldeles matt, helt slut på energi efter ett sånt möte.
Jag älskar att vara ute med Lucas, vi brukar åka till stora köpcentrum tillsammans & det är jätte mysigt.
Konstigt nog så längtar jag hem till vårat lugn när vi är hemma hos någon vän. Är jag tråkig??
Vännen som jag var hos igår sa åt mig att komma dit oftare så att jag inte sitter hemma & blir uttråkad om dagarna. Nu är det så att jag inte blir uttråkad. Lucas & jag har det underbart mysigt hemma. Vi behöver inte en cirkus för att må bra. Vi är så till freds ändå i vårat bo=)

träning javisst

Jodå jag fortsätter med min träning. Försöker träna vart annan dag iallafall. Zumba & spinning är det som gäller. Jag orkar inte hålla på & skriva dagar längre. Eftersom jag inte får banta så försöker jag tänka på att inte stoppa i mig onödigheter. Ja men ni vet sött, men det är inte lätt när jag har en make som älskar att ha godsaker hemma.
Jag har upptäckt en sak, ifall jag väger mig efter ett träningspass så har jag gått ner ett kilo jämfört med vad jag vägde före passet!!! Svettas jag så mycke!!??

MOBIL LOST

Jag har tappat bort min mobil. Jag är så irriterad!!!

sjätte sinnet

Igår var det makens första arbets dag på ca 2 veckor. Lucas har vant sig vid full uppmärksamhet. All uppmärksamhet riktad till honom. Så är det givetvis inte när jag är ensam med honom. Det är ju omöjligt hur gärna man än vill. Jag brukar ha honom i hans babysitter när jag plockar med disken eller annat. Han brukar vara nöjd i vanliga fall, bara han har en napp i munnen och någon rolig leksak. Självklart ser Lucas mig hela tiden & jag honom. Men ni förstår att nu när pappa har varit hemma i ca 2 veckor så har han inte behövt sitta & roa sig själv så jag hade det lite stressigt igår kan man säga. Vi får se hur det går idag.
Så fort han somnar försöker jag hinna med det som ska göras, men min kille har en förmåga att känna av när mamma & pappa inte är jätte nära.

Foto

Min lilla älskling. Gissa ifall det är svårt att låta bli att pussa på dom där goda kinderna=P

Eftersnack

Det är mycket som jag inte har skrivit med i förlossnings berättelsen som skulle kunna ha varit med. Men det blev så långt & jag orkade inte hålla på hur länge som helst med den. & sen så var jag extremt sen på att dela med mig av min berättelse också. Först tyckte jag att förlossningen hade varit jätte jobbig. Men ju längre tiden går så bleknar det man upplevde jobbigt & bara det bra finns kvar.
Jag var ju hos min barnmorska för 2 veckor sen, hon ville gräva i det "jobbiga" vilket jag sa ifrån till. Hon frågade är det jobbigt att prata om det?
Jag svarade nej men jag ser det inte så längre & jag vill minnas det som är fint & bra. Jag njuter av tiden med min son & make & vill inte gräva ner mig i det som varit.
Ärligt talat så tycker jag att min inställning är sund. Kan man gå vidare så why not!
Jag känner mig evigt tacksam & njuter av att få uppleva det fina i att vara mor & det fina med att få ha burit mitt barn i 9 månader & det fina med att ha födigt fram honom på naturlig väg.

Ni får mer än gärna ställa frågor så svarar jag på dom. Jag svarar med nöje på era frågor även om jag inte ville prata med barnmorskan om saker, det är liksom annat med er "bloggvänner"om ni förstår=)

Förlossningen del 3

Förlossningen del 1
Förlossningen del 2

2010-10-10 V38+4

Jag har varit öppen 9 cm från kl 22 till kl 2... så jag får sätta mig & guppa & rulla på en pilates boll för att "kanten" (livmoder kanten eller vad man ska säga) ska försvinna, för gör den det så kan jag sätta igång & krysta.
Nu började jag känna mig trött på riktigt & har ont som tusan & bara längtade efter att allt snart skulle vara över.
Jag märkte så tydligt på maken att han var super orolig. Han sa flera gånger till barnmorskan snälla gör kejsarsnitt så att min fru får vila. Säg åt dom att du inte orkar mer sa han till mig.
Jag orkade mer, den som inte orkade se mig lida mer var han. Det är inte lätt att stå & se på & känna sig maktlös, jag förstår honom nu, men då kände jag bara att jag ville att han skulle stötta mig och pusha mig in i det sista.

Mitt i all oro tar batterierna slut på ctg´n som sitter på magen, hjärtljuden upphör & vi är ensamma i förlossningssalen. Barnmorskan tog hand om andra patienter. Hon visste att det här skulle ta lång tid, hon såg det. Vi som var nya inom området kände oss lämnade, ensamma, övergivna ja oroliga som bara fan rent ut sagt. Ingen barnmorska i salen, ctg´n lägger av. Vi trycker på röda knappen, hon kommer, viftar bort vår oro genom att säga att allt är bra, det är bara batterierna som är slut på apparaten. Hon sätter fast en elektrod på bebisens huvud, när hon försvinner ut ur rummet upphör även den att visa hjärtljud. Vi har åter hjärtat i halsgropen, nu dör vår bebis tänkte vi. Nej då säger hon när hon kommer in igen i en hel flummig ton. Allt är ok det vet jag, jag har jobbat länge, jag skulle veta ifall något var fel. Eran bebis har mycket hår på huvudet & därför fäster inte elektroden. Jo det där var övertygande. Tack!!

kl 2.30 har jag korta svaga värkar, med andra ord värkarna har börjat avta, livmodern pallar inte hur länge till som helst (& inte jag).
Dags att börja krysta.

kl 4.50 tillkallas läkare för bedömning, jag har då legat & krystat i 2.5 timme utan resultat.

Dr sätter sugklockan och det tar 5 drag och tio minuter & så vips har en lite pojke kommit till världen. Han är underbar. Han skriker omedelbart. Härligt. Han mår bra. Jag får genast upp honom på mitt bröst. Tiden försvinner allt försvinner det är bara han & jag för ett ögonblick. Stolt pappa klipper navelsträng.

Sedan krystas moderkakan fram. Bm frågar ifall jag vill titta men jag säger Nej tack det räcker för mig.

Bm kontrollerar & moderkakan är hel allt är ok, nu återstår att sy. Barnmorskan syr där hon gjorde ett klipp. Jepp hon fick lov att klippa medans läkaren drog & jag krystade. För att jag inte skulle spricka.
Jag tycker det känns & ja jag kände när hon sydde fast hon säger att hon har bedövat.

Kl 7 tar man mitt blodtryck igen och nu är ligger det på 130/70 alltså helt normalt.

Jag börjar känna mig yr, riktigt läskigt yr. Känns som att jag ska svimma. Ändå tjatar en sköterska om att jag måste gå på toaletten. Jag försökte men kom bara halvvägs ut i korredoren sen var det bara att vända igen. Jag hänger med armarna runt nacken på 2 sköterskor som hjälper mig tillbaka till min säng. Jag känner att vilken sekund som helst förvinner jag. Jag tänkte flera gånger nu dör jag. En sköterska kommer in i salen med en "potta" som jag får sätta mig på & kissa. Hon lägger den på en stol & jag kommer knappt upp. Hon erbjuder att lägga den under rumpan när jag ligger på sängen men det känns konstigt att kissa i sängen så jag envisas med att jag vill sitta. Just därför orkade jag inte sitta så länge som jag skulle ha behövt för att få ur mig allt. Jag kände hela tiden att jag skulle svimma. Ut kom det iallafall 4 dl. Sköterskan tyckte att det var ok. Ärligt talat så kände inte jag att jag var kissnödig innan och inte heller ifall jag var färdig, jag ville bara lägga mig.

Jag börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig. Jag ser på min make som halv ligger med Lucas på sitt bröst & tänker att jag inte kommer att få se min son växa upp. Så dåligt mådde jag.

En läkare tillkallas & när han kommer in på rummet så tittar han på mig & frågar ifall jag tidigare haft hjärt problem. Nej svarar jag. Läkaren ser på mig att jag är blek & svett pärlorna i ansiktet droppar. Han tar blodtryck och det har nu sjunkit Jag får glukos dropp.

Man beslutar att sätt in en kateter. Nästan omedelbart som katetern är på plats hör jag hur sköterskan som försökte hjälpa mig att gå på toa och som sedan tog med sig "pottan" säga Oj då jag trodde att det räckte med 4 dl, men tydligen inte. Ut kom ytterligare 8 dl & kort där efter tömdes katetern ytterligare på 1.5 liter!!! Inte så konstigt att jag mådde så dåligt!!!

När jag väl var tömd på all urin mådde jag mycket bättre.

Kort där efter kom en sköterska med den berömda brickan med svenska flaggan & frukost. Vi var helt slut & åt nästan ingenting. Maken fick sätta upp en blå knapp (som visar att en pojke kommit till världen) på tavlan vid förlossningsantren. Han var så stolt.

Vi förs till bb. Jag känner mig helt slut i kropp & knopp. Jag vill egentligen bara bort från sjukhuset & hela den miljön.
Jag vill hem & börja njuta av mitt liv som mamma=)