Imorse när jag kom hem från att ha skjutsat maken till jobbet låg jag och kollade på TV. Slog på en repris av SJUKHUSET där det var en stackars kvinna som hade det ganska jobbigt med värkar. Hon led och led, mest led hon för att hon var så orolig och inte kunde slappna av. Barnmorskan som hjälpte henne sa att det kunde vara på gruna av att hon var så spänd som hon inte hade öppnat sig mer än 1-2 cm på 2 dygn. Så då gav dom henne en tidigryggmärgsbedövning. Det syndes direkt en klar förändring. Hon blev klart mycket mer avslappnad. Iomed det gick det fortare för henne att öppna sig.
Jag låg där och verkligen levde mig in i hennes situation.
Jag brukar kolla på Livet på BB som går på kanal 5 bland annat. Det är ganska givande och kul att titta på förlossningar tycker jag. Även lite skrämmande eftersom det snart är jag som ligger där.
Ska jag vara ärlig så är jag skit nervös inför min egen förlossning. Jag vill inte tappa kontrollen så som jag har sett så många göra, det verkar bli så mycket jobbigare då. Men hur ska man behålla lugnet. Min barnmorska vet om att jag är skraj inför förlossningen, men hon tror inte att det är någon fara eftersom jag skrattar när jag pratar om det. Jag ska berätta för er att jag är en sån person som kan få skrattanfall av mina nerver. Maken tror att jag kommer att skratta mig igenom förlossningen, villket jag tvivlar på. Man vet aldrig hur man kommer att reagera på smärtan och det är just det som skrämmer mig. Men jag försöker täka att alla kvinnor som fött barn har klarat det så varför skulle inte jag klara det.
Kännslan av att vet a att man snart änligen ska få se och hålla sin bebis är enorm motivation som ska göra att jag fixar det här. Det handlar inte bara om mig, bebisen får också kämpa för att ta sig ut. Jag hoppas innerligt att allt går bra för oss båda, bebisen och mig. Maken får stötta så gott det går =D Villket jag tror och hoppas att han kommer att sköta fint.
Tror säkert att allt kommer att gå jättebra :) alla fungerar vi olika, själv har jag redan börjat läsa information om förlossningar. Naturligtvis kan man inte veta hur allt kommer bli, men jag tror att ju mer man vet desto bättre blir man på att hantera situationer som kan uppstå.
SvaraRaderaHar du funderat något på smärtlindring och vad som känns rätt? Kram
Jag har likadana tankar och räddslor som du. Jag är mest rädd för smärtan, att jag inte vet hur stark den blir, hur den ska kännas och hur jag ska klara den. Men som du skriver klarar alla kvinnor förlossningen si eller så, så säkert ska vi också göra. Inte ens att prata om belöningen efteråt, den är säkert värt allt lidande.
SvaraRaderaJag tycker att du är mycket modig att titta på programmet Livet på BB. Jag har kollat bara lite grann sedan tryckte jag bort snabbt :-).
Anna: Jo jag har naturligtvis funderat på smärtlindringen. Jag kommer vilja ha allt som går att få men jag vill ju klara mig utan så länge som det går.
SvaraRaderaTonci: Det stämmer att rädslan ligger i att inte veta hur ont det kommer att göra & att inte veta hur mycket man pallar.
Kommer garanterat gå bra! Som du skriver har man en högvinst i sin famn rätt så snart efter och de säger de flesta att det överskuggar all smärta sedan. Men jag köper din oro, jag har väldigt låg smärttröskel så har ingen aning hur jag ska reda ut det om jag någon gång förhoppningsvis hamnar där! :-)
SvaraRaderaKram, kram
Jag är som du. Rädd för att smärtan ska få mig att tappa kontrollen. Det är en situation som jag aldrig ens varit i närheten av innan.
SvaraRaderaEn värk i taget och andas! Det är strategin jag tänker ha (i alla fall i min fantasivärld, i verkligheten kommer jag att vråla efter all bedövning som går att få misstänker jag)