V 8 =D

Hej!

Sitter på jobbet & glor. Läser runt lite bland alla bra IVF bloggar som jag följer och försöker kommentera troget=) Ju mer jag läser desto mer klart står det att det inte bara är jag som är otroligt trött på alla måsten som tex jobbet. Man är helt uppe i sin grej. Kanske lite ego. Samtidigt måste jag säga att jag lider med de kvinnor som inte det gått vägen för. Eller de som har varit gravida & fått missfall. Jag är väl medveten om att vi kan förlora pyret när som helst. Det ligger i Guds händer. Jag vet inte hur jag hade känt mig ifall jag fått minus på grav stickan eller ifall jag får en blödning. Man är starkare än vad man tror & man klarar mer än vad man anar. Men ändå är det så oerhört smärtsamt som kvinna. Jag vet att det inte finns något varken jag eller någon annan kan säga eller göra för att lindra. Ibland är det bättre att vara tyst än att säga fel. Jag vet hur förbannad jag har varit många gånger när bekanta, vänner, arbetskamrater eller någon i makens eller min familj yttrat sig klantigt. Tro mig det är lätt gjort. Det värsta av allt är att människor märker inte själva hur mycket ett enda ord som är fel sårar. Man kan inte bli förbannad på alla heller, man kan liksom inte begära nåt av den som inte vet. Och även om dom vet så vet dom inte riktigt. Man måste vara personen själv för att veta hur det känns. Ok jag ska inte grubbla mer nu. Vill bara säga till er som kämpar att inte ge upp! Mina tankar är hos er.

Här är vårt älskade pyre, första bilden i familje albumet=D Maken har ritat så fint vad som ska föreställa ett hjärta som sluts av pyret. Gulligt va. Pyret är 14.1mm & beräknas komma den 19 Oktober om allt går som det ska.