?!

Jag fick lite ordning på färg & mönster på bloggen iallafall=) Gulliga Jessica ska försöka förklara hur jag får bloggarna som jag följer att synas snyggt på sidan av bloggen. Ja jag är hopplös.

Min mage känns si sådär jag tror att det är mensen som är på gång...men jag hade mens för 2 veckor sen så det kan ju inte stämma. Jag vet att mensen kan komma lite hursom efter en graviditet.

Mammas älskling

Nähep det verkar inte finnas nån som känner nån som håller på med bloggdesign:( Jag är lite less på min bloggs utseende... Sen vill jag att det ska synas på bloggen villka bloggar jag följer...har försökt på alla sätt att få det att synas men min hjärnkapasitet räcker inte till.

Jaha då var det äntligen fredag. Jag säger äntligen för det betyder att maken inte jobbar. Vi får umgås, mysa & bara vara lixom. Sen så hinner jag städa & plocka här hemma & han hjälper till förstås.

Önskar er en trevlig helg=D

Bloggdesign

Vet ni någon som håller på med bloggdesign?? Jag är kass på sånt. Förr bloggade jag på metro och fick min blogg uppiffad av en jätte duktig bloggdesignerska (mot en slant). Hon är nu höggravid och har fullt upp med annat så hon kan inte.

Natt pigg

Jag tror jag har blivit bloggberoende. Klockan är 3.50...natt natt ljuva natt. Jag har nyss bytt på Lucas & han har ätit. Han ligger nu brevid sin far & sover som en stock & vart är jag jo framför datorn och läser era inlägg och gör ett eget. Kikar förstås mina kommentarer=D
Jag känner mig pigg & önskar jag vore så här pigg när det är dags att vakna igen. Men nej det kommer jag inte att vara.

Bjuder på en bild som avslutning

När är det

man börjar julpynta?? Har ni börjat? Jag hade för mig att det var första advent alltså på söndag men jag har sett att fler utav mina grannar har börjat.
Jag tror jag börjar med att sätta upp ett par röda gardiner i köket... idag=D
Maken vill köpa en mindre julgran än den vi har. Han tycker att den tar för stor plats, medan jag tycker att det är roligare och pampigt med stor gran och mycket bling bling=D

Lille plutt

Äntligen har han lyckats somna. Stackars liten. Han har kämpat sen klockan 21.00 med magknip. För det är magknip som han har, fick vi konstaterat idag när vi var på BVC. Märket på ryggen var mycket riktigt ett smultronmärke och inte farligt. Jag var iväg en snabbis till apoteket och köpte Minifom som Lucas ska ha 10 droppar av före varje måltid.
En fråga bara. Vad är det för skillnad på kolik & magknip?

Kolik??

Igår eller inatt kanske man ska säga har vi fått utstå världens prov i föräldrarskapet hittils. Jag är nästan säker på att det är kolik som ligger bakom denna natts oroligheter. Lucas gallskrek utan dess like non-stop. Det var fruktansvärt. Ett tag var det inte långt ifrån att jag började gråta. Han hade sååå ont. Det kom som i omgångar. Stackars liten. Ingenting vi gjorde hjälpte. Det var precis som att något för oss osynligt grep tag i honom och gjorde honom riktigt illa. Ush.
Han somnade slutligen vid 2 tiden.
Jag vaknade nyss för att gå på toa & jag sitter & väntar på att han ska vakna. Det kanske är dumt av mig. Jag borde nog gå & lägga mig & låta honom väcka mig när det är dags för mat eller blöj byte.
Nä nu går jag & lägger mig igen. Som jag sa i förra inlägget, vi får se vad sköterskan säger idag angående även detta.

pappa orolig

Lucas har fått ett så kallat smultronmärke på ryggen. Det växer och står ut lite grann. Maken började leta på nätet och det står ganska mycket beroende på vart man söker och vad man läser.
Det är ganska vanligt med sånna märken och i de flesta fall försvinner dom med tiden. Vi ska till BVC imorgon så då får sköterskan kika närmare på det.
Maken är som vanligt mer orolig än mig. Jag tycker inte man ska stressa upp sig så jäkligt, men han tänker alltid på att det kan vara det värsta och alla tänk om.

Ut

Dags att gå ut & gå en sväng. Jag har minst 20 kg som måste bort.
Bra med frisk luft för lillen med:) Han Sover sig igenom promenaderna, så så farligt kan det inte vara.

onödigt försiktig?

Idag när jag ser ut genom fönstret ser det ut som att vi lever i en frysbox. Det är super kallt och dagens promenad blir inte av på grund av kylan. Kan tyckas mesigt att inte ta en promenad på grund av kylan. Somliga tycker att det e ok. Personligen är jag lite små skraj för att liten ska bli sjuk.

Jag pratade med en kompis som fick barn i sommras, hon har gått ner 27 kg på 4 månader. Hon rekommenderade mig långa promenader.

Sötare än socker

Ibland är det fint att tro fel. Som i förra inlägget.

Här skiner solen & jag är bra sugen på att ta en promenad med liten. Han har nyss ätit och ligger nu & sover.

Allt flyter på fint här hemma med den nya lilla familjemedlemmen:D Han är så söt. Ibland när han ler undrar jag om det är för att han vill eller om det bara blir ett spontant leende utan mening. För mig har det mening iallafall.

Tänk att så fort det är dags för utgång somnar han som en stock=D Så här såg han ut för några dagar sen när vi skulle till BVC. föresten kan jag berätta att han väger 4.310kg. När han föddes vägde han 2.920kg, det går stadigt uppåt.

Myt eller??

Jag pratade med en vän för en stund sen. Hon frågade ifall vi skulle använda preventivmedel nu. Jag frågade henne ifall hon var helt bakom flötet.
Jag sa; vi har gjort Ivf behandling, du vet ju att det var så jag blev gravid.
Hon svarade; Ja men när man har varit gravid en gång så blir man lättare gravid sen.
Öh?? Jag känner mig som ett STORT fråge tecken. Alltså jag HAR fortfarande endometrios & så vitt jag vet så kan jag inte bli gravid på naturlig väg på grund av det vare sig jag varit gravid eller ej. Hon menar på att det inte spelar någon roll.
Vad säger ni? Är det så??
Iallafall så skulle det aldrig falla mig in att använda preventivmedel.
Om jag skulle bli gravid på naturlig väg villket jag vet är omöjligt så skulle jag bli överlycklig och känna mig rent ut sagt välsignad från ovan;)
Men som sagt det kommer inte att ske.

Jag ser det snöar

Här snöar det för fullt. Jag blir bra sugen på & börja julpynta=P Det hör liksom till snön tycker jag. Men det finns väl ett speciellt datum för det antar jag. Så fort jag ser att någon granne suttit upp det första jul pyntet i sitt fönster ska jag dra i gång med mitt hihi.

Snart kommer maken hem. Han ringde för en stund sen & ville att jag skulle skicka ett mms med bild på mig & Lucas, han saknar oss. Så fort han kommer hem lägger han sig i soffan och gosar med lillen. Gulligt!

Igår föddes lilla Cornelia. Grattis till Sara, make & familjen.

Allt för dig hjärtat

Jag tar tar mig äntligen tiden (lyxen) att göra ett inlägg. Det finns så mycket jag vill skriva men har inte tid nu mera. Man kan säga att det går i ett här hemma. Om dagarna är jag ensam hemma med Lucas. Han vaknar ca vart annan timme ibland oftare och vill då äta, rapa, bli buren eller få blöjan bytt. Där imellan måste jag hinna få saker gjorda här hemma och måste prioritera det viktigaste först. Andra gånger passar jag på att bara vila. Bloggen har tyvärr kommit bland de sista på prioriteringslistan. Jag är inn och kikar på era inlägg fort men thats it, jag hinner inte med mer.

Vill skriva om förlossningen trots att jag inte fått min journal ännu, som jag för den delen trodde (fel) att jag skulle få efter 2 veckor. Barnmorskan sa aldrig att jag skulle få den efter 2 veckor utan att hon skulle höra av sig efter ca 2 veckor. Tänk att man hör det man vill höra. Jag har iallafall tänkt skriva utan den där journalen, snart är det ju glömt... Först känndes det som att jag hade haft en ur hemsk förlossning, med tanke på att det tog från fredagen till söndagen att få träffa älskade Lucas. Men ju längre tiden går så tycker jag inte att det var en så farlig förlossning ändå. Visst krystvärkarna avtog och jag fick hjälp av Dr Åsa med sugklockan. Jag tror att det som var värst var den där förbannade sugklockan. Det gjorde så förbannat ont, den var av stål....ja den var inte av gummi iallafall. När hon satte dit den trodde jag att jag skulle smälla av. Sen hade jag jätte högt blotryck också, alla var oroliga och jag höll på att få panik. Panik för att jag inte visste hur det skulle sluta. Panik för att elektroden som mäter hjärtljudet lossnade och vi trodde att hjärtat hade lagt av. Det var ingen tröst att barnmorskan Sanna befann sig som i en dimma, och lämnade oss (maken & mig) ensamma i rummet hela tiden medans jag låg och krystade för kung och fosterland. Hon visste att det skulle ta lång tid och att de värkar jag hade inte skulle hjälpa för att föda barn. Maken och jag visste ju inte det, så vi kännde oss otrygga och lämnade. Jag skulle nog kunna skriva en hel bok om förlossningen.

Efter förlossningen tänkte jag att aldrig mer en vaginal förlossning. Men nu när jag tänker efter och ser min älskade Lucas tänker jag att det är klart att jag vill göra det igen om vi får chansen. Nästa gång (om det blir nån sådan) ska jag planera förlossningen in i minsta detalj, fast jag vet att det (nästan) aldrig blir som man tänkt sig. Iallafall ska jag försäkra mig om att bli snittad ifall det drar ut på tiden, jag vågar inte riskera bebisens liv och mitt eget bara för att en barnmorska säger att hon vet att allt är ok.

Oj vad ovanligt långt inlägget blev...för att vara mig=D

Jag vill avsluta med dessa bilder på älsklingen.

Till dig lilla ängel

Idag är mina tankar med Tonci & hennes man S.

Idag är det Andors begravning.

Jag tänder ett ljus för dig lilla ängel.

Det är en konst

Att få folk att hålla sig borta från en nyfödd bebis. Dom vill titta, känna & gosa osv. Jag har försökt att på ett så diplomatiskt sätt få vänner att förstå att vi inte vill ha besök de första veckorna. Vissa förstår bättre än andra. En del blir rent ut sagt tjuriga.

På onsdag ska vi få besök som jag igentligen skulle klara mig fint utan, men jag är så dålig på att säga ifrån. Vissa personer förstår inte genom att läsa mellan raderna. Så är fallet med de som kommer på Onsdag. Tråkigt. Hoppas det blir en kort visit.

Det låter säkert hemskt men jag vill bara slappna av och njuta, inte behöva tänka på att jag måste städa för att vi ska få besök & hålla god min X antal timmar bara för att någon vill kika på Lucas.

Handlat lite

Tiger Pyjamas

Kofta

Luvtröja

Tiger mjukis overall

Allt är från H&M.

Ventilerar

Nu får ni ursäkta men jag måste ventilera.

Jag blir så trött på människor som försöker tillrätta visa mig, säga till mig hur jag borde eller bör göra med mitt barn. Det spelar ingen roll vem som säger det jag börjar få nog av allt ältande om hur man ska & bör göra. Vem det än är som säger det. Ska men behöva lyssna på hur mycket som helst eller?? Idag har jag gråtit, jag tror att jag behövde det. Är det hormonerna som spökar? Eller är jag helt enkelt trött på att höra hur jag borde göra & vad som är bästa att jag gör för mitt barns skull. Hur mycket ska en annan person få säga till en nybliven mamma, oavsett vem det är.

Jag exploderar snart!