Grubblar så det knakar

Bland mina vänner är det ingen nyhet att jag tänker/grubblar på onödiga saker. Men varför är jag sån? Det skulle jag vilja veta. Varför kan jag inte sluta tänka & analysera saker som ingen annan märker eller tänker på? Det är drygt ska ni veta. Mina tankar om allt, alla, inget & lite därtill är dryga. Varför kan jag inte ha ett rofyllt inre? Jag grubblar konstant. Ingen orkar höra, inte ens jag själv. Jag sysselsätter mig på olika sätt, hemma, på jobbet ja överallt för att inte fundera. Jag kan reta mig på idiotiska saker, fast jag är ju en glad person, hur går det ihop?
*****
Just nu funderar jag på vad jag ska göra idag. Känner för att åka en sväng till någon vän med eller utan barn, för mig kvittar det, fast L skulle nog njuta av att leka av sig med andra barn.