Min mor var redan mycket sjuk. Hon hade under de sista 20 åren levt med många åkommor. Det hela började med 2 massiva hjärnblödningar, år 1989. Därefter levde hon med halvsides förlamning. Det har varit mycket & intensivt i hennes liv. År där efter drabbades hon av många olika sjukdomar där bland bröstcancer som man lyckligt vis fick bort genom operation & strål behandlingar.
Jag kan inte sitta & rabbla allt min kära mor drabbats av men det jag kan skriva är att det som till slut tog henne från mig var en hjärtinfarkt.
Bara av att tänka djupare bildar känslan av en stram klump i min hals & i mitt bröst. Igår tänkte jag att det var ett ypperligt tillfälle att skriva av mig som en bearbetning men jag känner att det blir för mycket. Vi stog varandra mycket nära. Visst vi hade våra dispyter men jag tror att det är ganska normalt, för oss var det normalt.
Hjärnblödningarna gjorde att hon förändrades. Visst hon var världs go vissa stunder men rätt vad det var så kunde hon fräsa till & det var inte alltid som jag var klok nog för att hålla truten eller helt enkelt tänka med sunt förnuft. Mina känslor i stundens hetta kunde ta över & jag röt tillbaka, därmed uppstod våra konflikter. Men men. Jag känner skuld över mycket. Mycket som borde gjorts & mycket som borde vara ogjort. Känner skam över saker som inte borde ha sagts och glädje åt saker som jag sa & gjorde för henne så att hon verkligen visste att jag älskar henne & behövde henne.
Tiden läker inte det här såret... jag lär mig att leva med det.
Bilden tog jag i Juni. Det var första gången som Lucas var med. Som ni ser lämnade han en liten present till mormor. Den blåa som snurrar med vinden (vet inte vad dom heter).
Kram 
Varmaste kramen till dig, vännen. Det är det enda jag förmår skriva nu.
SvaraRaderaLuiza
Skickar en massa kramar till dig, förstår att det är tungt <3
SvaraRaderaKram <3
SvaraRadera