Begravning

Idag var jag på min väns begravning. Det var fint men fy vad jobbigt det var. Jag har så ont i huvudet för att jag har gråtit så mycket. Jag tycker att det är så jobbigt med döden. Att veta att man aldrig mer ska få träffa en människa som man älskar, en fin människa, en underbar människa som är ung & har barn. Som inte ens har kommit halvvägs i livet. Nä det var jobbigt att ta förväl.
På något sätt tror jag att Lucas märker när jag mår dåligt. Han blir jätte gnällig. Fast jag försöker hålla god min genomskådar det lilla livet mig. Just därför måste jag ta itu med mina känslor när jag inte är hemma känns det som. Eller kanske inte. Det kanske är ok att man är en ledsen mamma någon gång. Han måste ju få lära känna den mamman också...eller...
Dagen då jag fick reda på att min vän gått bort var den 10 maj, ja hon dog då. Iallafall så var jag jätte ledsen hela den dagen och Lilleman märkte det då också & det vet jag eftersom han var så otroligt gnällig den dagen & han ville inte samarbeta med mig eller sin far på några som helst villkor. Helt fantastiskt egentligen att trots sina unga ålder kunna känna av sånt...eller nä det kanske är så det funkar. Man kan inte luras med känslor den saken är säker. Lilleman vet när jag är ledsen, glad eller stressad.

Nu ska jag försöka få något i magen.
God natt.