lyckan

Jag lever fortfarande idag måndag som i ett lyckorus efter lördagens blogg träff.
Tänk att jag kunde känna sån lycka av att träffa helt främmande men ändå inte främmande människor.
Jag behövde verkligen det här.
Jag behövde träffa er.
Jag inser att det finns så många härliga spontana själar.
Jag behöver inte känna att jag är fast här utan någon som riktigt vet vad jag känner eller gått igenom.
Tänk att så många helt vanliga människor tyvärr måste gå igenom något så smärtsamt för att få det som för så många är en självklarhet.
Det som så många andra gör utan att ens tänka.
Det som händer spontant bara sådär utan att ens planera.
Tänk att så många försöker gång på gång utan att uppnå sin största dröm.
Tänk så många som slutligen nästan tar kål på sig själva utan att egentligen märka det för att viljan är så stark men inte nog för att uppnå det man så gärna vill.
Det kan drabba vem som helst.
Alla former & färger.
I det här finns ingen lag.
Inget är rätt eller fel.
Det bara sker.
Det bara är.
Vad då bara...det är INTE så bara.